Och jag skriver av min kalender, från idag, från att jag var så dum så dum så dum (ordet i naiv och ytterst prenatal shakespeare anda för att anknyta lite löst) - Conte.
Misstolkar jag? Gör du? Får jag dig att tro att du gör? Får du mig att tro att jag gör, vilket medför att jag gör så att du tror? Detta är skrattretande - och jag skulle ju glömma, bestämde mig ju (men tydligen bara lite halvt sisådär).
Imorgon är en ny dag. Kanske kanske (snälla?) har jag mer tur. Jag har i alla fall en ytterst snygg klänning, sen så ser vi vidare. Letar efter exempel i den litterära historia vi gått igenom, och jag läst, som förklarar som kan tjäna som en metafor, men nej - för alla har vågat. AAAAAAAAAAaaaAaAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!1111111ett
0