Missledande bild, naturligtvis, som jag vet är din. Men bara för jag vill känna så igen. Samt att jag borde sno tillbaka tröjjan.

Jag är trött. Så trött så trött så trött. Hela tiden. Jah minns tillbaka på sommrar, på tiden i 8:an/9:an, då man kunde komma hem runt tre tiden (ansåg att det var sent!), rosta ett par mackor och titta Nanny, Simpsons och 7th heaven repris. Räkna lite matte brevid och bli upprörd över att man hade upp till 10 korta tal. Sen spenderar resterande kväll framför msn med telefonen i högsta hugg. Det var tider det. Nu kommer jag hem, runt 5 sådär, slänger mig framför datorn, läser igenom bloggar i typ 10 min innan ångesten kommer.

Heart, magic realism, Powell, internationell konflikt, internationell konflikt, internationell konflikt, lungs are spongy, differentialekvationer, granska hyresavtal, psykiska brottslingar, mentalsjukhus, Streptockocker, Satsradningar, perfect grammar, Voltaire, Kellgren....

Men istället för att ta itu med det sitter jag kvar, läser lite fler bloggar. Tittar på TV, går och lägger mig. Sen vaknar jag, och kommer på allt jag borde gjort igår.
Nu ska jag missa, en tunnelbana, debattera Rivers of blood och kanske säga något urskuldande ord.

Yey. Hoppas att jag får vara 14 igen på Lördag.

Istället för att studera biologi, matte, engelska (en timme på varje) så äter jag pepparkaksdeg och drömmen om Wien. En Leppälä reunion. Natalie. Om hon skulle ta sig i kragen och klara skolan dvs annars kanske själv, till mina gammla hoods. Tror för den delen att relativt många redan bor där, eller ska flytta dit. Transformeras till Österrikare igen. HA HA. Så det är det jag gör istället för att plugga.

Samt utnyttja min mammas leopardsjal.

And I'm back in the game. Bredd 800px och bilder från 4.Oktober.

Jag är trött. Och sur. Så jag ville ha Cola, istället köpte jag Dr Pepper, för att vara lite wild'n'crazy och för att Nicole Richie gjort reklam för dem. Den smakar Marsipan. Icket Score. Men koffein, åå koffein.

Min ögonglob gör ont.

Online; en grön gubbe, ytterst irriterande när den kommer utan pling.
Kom igen, fråga då, så att du motbevisar.

Jag vill bara att du ska vara försiktig; hon stöter ju redan bort dig.

Samt att jag är irriterad på min bloggdesign. Inget avstånd mella berlin och realitet.

Mitt hår ligger bra, en fin tofs, när jag inte kan uttnyttja den. Tre timmar av givande samtal. Puss.

Jag funderar på vilken riktning jav vill ge. Om jag vill framstå som ironisk och bitter, artistisk, rolig, granskande, ärlig. Det är svårt det. Om jag vill fläkta ut allt och visa allt som alltid, eller om jag vill behålla en mystik, i den jag framställer mitt liv som underbart, ouppnobart och alldeles perfekt. För sanningen är att bådera är möjligt; det gäller bara att belysa och ställa i skuggan; som alltid. Det handlar om DKNY, tygpåse eller varför inte en fake LV-plånbok; för sanningen är att alla är möjliga. Men vem väljer jag att vara idag, och vem vill jag vara här?

Jag anser mig själv vara mer än tre bokstäver. Så det är svårt. Men det kanske är lättare att välja vara nån bokstav här; istället för hela alfabetet. Jag är inkonsekvent, brukar vara det, även om det är svårt att erkänna. Men jag är ingen konstant, jag är ett x förfallet i vanor och ett y. X ändras då och så; men följer samma y-väg. Y dikterar mitt x, men vad är y, vart leder y. Vad vill jag Y ska vara här. Vad ska y vara överhuvudtaget.

Snö snö snöstorm. Ethellein. Javisst. Nostalgin består lika länge som rosa importerat läppbalsam; men vem är jag att fördömma.

Glögg med Glitter. Glögg med Blåbärssmak.

Det var en gång en fåfäng häst, som inget mera ville, att spegla sig ack hela dan och i en spegel finna, en vän så vacker som hon var.



Men dagarna dom långa var och anletet detsamma. Ej guld och prunk gav henne det, hon mest behövde. Sökandet i spegelen förskjöts till littraturen.



Om Anna-Lena forskade, Kitty den kära vän, Lotta den förtrogene och Peggy med skratten. Å Wahnström denne gud, en hel värld henne gav. Men äventyren, dem, inte äkta var.

Skapa liv, så som Frankenstein gjorde; blåsa in Zeus anda, bygga upp en historik. Vad vill jag göra med detta forum av offentlighet är en fråga. Den nästa; varför så högtravande.

Lite bilder, sen ännu fler.

Jag tycker om att fotografera människor. För det mesta mig själv, delvis på grund av praktiska orsaker å andra sidan då jag tycker om att se mig själv. Gör detta mig självupptagen? Förmodligen, men mest mänsklig.

Högtravande. Fan.






Där försvann det högtravande. Och lite London kom in.

Trötthet, beror på behovet av offentlighet. Offentligheten lockar. Pirrigt. Samma namn, samma innehålla, annan mejl och ingen redigering. Så det så.