Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.
Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.
Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.
Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.
Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar gruppareten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.  Jag hatar grupparbeten. Jag hatar grupparbeten.





Speciellt när man själv måste samanställa grupperna, alltid lika kul med krig.

Jag hatar att jag är bunden och att det inte känns över än, fastänn jag försökt göra allt hemska, odräggliga för att hitta ett avslut. Men jag misslyckades. Som vanligt. Det känns inte, även om det kanske är.








It's all I'm saying, though its all I can say.

Idag på tunnelbanan hem övermanade mig känslan. Den steg upp som en bubblande massa och jag blev tvungen att titta ut på det vintriga landskapet som åkte förbi. Leende. Som vilket psykfall som helst. Riktade ner blicken i boken, men fortsatte le. Som känslan när man är nykär och kommit på något han sagt, eller gjort. Helt fantastiskt, bara att det inte finns någon jag är kär i. Känslan av att vara stark, att klara av, att kunna - den genuina övertygelsen om att allt går i vågor; som omvälvar ändrar förnyar försämrar utvecklar slänger tillbaka kastar om byter om - rör på en.

 Ögonlock som flimmrar. Att blunda; att se.

Det är inte alltid lätt. Men även när det är svårt kan det kännas rätt. Bara rätt.

Som att ha ett blankt papper framför sig.

Det känns fel just nu, även om det är lätt så känns det fel.

Känns fel att min syster bor i Ö.
Känns fel att min pappa inte är här.
Känns fel att inte vara en familj.
Känns fel att jobba med vissa skoluppgifter.
Känns fel att ha skola imorgon, med allt vad det innebär. 

Rätt/Fel. Svart/vitt. Grått.
 

Tre år var vi vänner, 2.5 av dem nästintill bästa. Jag vet inte om man kunde kalla oss lika, varken personligheten eller utseendet. För att säga sanningen var du den första och bästa riktiga vän jag någonsin haft. Jag må ha haft mer gemensamt med andra personer, kunnat prata om mer invecklade ämnen med vissa, förstått och blivit förstådd bättre och kanske verkat. Men du var där. Alltid där.

Såklart vi hade problem. Mestadels beroende på mig. Jag är inte lätt. Tyvärr. Jag önskar oftast att jag vore det. Men du var där. Så länge, och skulle nog fortfarande vara det om inte jag hade brutit sönder. För även om allt byggdes upp under en tid, så var det mest jag som gjorde att det gick som det gick. Jag uppskattade dig inte tillräckligt mycket.

Jag minns fester, där vi pratade på trappsteg med regn och cigaretter, där vi dansade, delade rödvin och var medelpunkten. Minns puckey-bus, Judith och Bertils, Videos med Minnie och Riddarprinsessor, Köket, sova över nätter varenda helg, matteplugg, äckliga tjejdrinkar och Cosmopolitan, Simpsons filmen, Muse, fikor, skratt och insider skämt, Zara, Stella McCartney, oändligt antal latte, minns så mycket mer, men mest av allt minns jag alla samtal. Pratet varje kväll. Telefonen som ringde.

Månader efter tyckte jag till varje gång telefonen ringde.

Puss Stinky-lein.



(Jag visste inte vilken bild man väljer till något sånt här, ville nog egentligen ta en som är aningen mer subtil, men å andra sidan så vet nog alla jag känner vem det är jag pratar om, samt att den ju redan ligger uppe på nätet, facbook it is och sen är det ju dålig mobilkvalité också.  -  första dan på vrg.)

Jag känner mig som en karaktär ur idioten. Men mindre vackert namn än Nastásia Filíppovna eller Aglája (Glásja) Ivánovna.

En som där som först är ovanligt vidsint i existensialismen och lägger fram tydliga, lugna och aningen inovativa argument, sen fjantar omkring i datasalen och kommenterar stavfel på andras skärmar, med skämt såklart för att efter det bli ovanligt aggresiv i ett möte med en handledare för att sedan svänga 180grader och tillbringa en ytterst trevlig lunch, efter det vara så inskränkt och negativ mot islamen att det blir löjligt och kanske gränsar vi hätskhet och sen studera ovanligt koncentrerat. Efter det vara bitter på en engelska lektion och slänga svarta blickar mot läraren för att sedan avsluta samtalet med honom med tårar i ögonen och efteråt hämta sin bror och lugnt samtala om hans dag. Komma hem och se att man fått sin nya mobil.

Sen så lossnade mitt ankare från mitt berlockarmband under dagen, så allt hopp kanske är ute?

Nu är jag bara trött. Uttömd. Och förstår mig ibland inte på mig själv.

Jag degraderade: från fina till légere. Men sanningen att säga borde jag nog ta bort dig helt. Om jag skulle göra det skulle jag dock trycka in webbadressen flera flera gånger per dag. 

Det känns verkligare när man skriver in bokstav för bokstav. 

Jag vill ju bara att det ska vara verkligt igen.

När jag ligger och vrider och vänder på mig och längtar efter starka sömntabletter tänker jag. Oftast vardagliga tankar om vad jag ska ha på mig följande dag, ibland på saker som jag inte tänkt på på dagen, oftast det jag inte orkat - när jag tänker på detta, på personerna, på det hemska, så sköljer ångesten över mig, men än värre - saknaden. Ibland lyckas jag besinna mig tänka på gröna ängar och röda blommor, men ibland blir det så starkt att jag måste tända lampan, skriva ner några meningar, läsa något stycke för att ta bort det onda, få lite lugn.

Sen finns det tillfällen då pinsamheter sköljer över mig. Saker jag gjort och verkligen inte borde. Hemskheter, frågor som aldrig borde yttrats, krav som aldrig borde ställts, ord som aldrig borde skrikits ut. Dessa pinsamheter försvinner ofta inte, inte ens dagen efter, de ätsar in sig som syra, gräver sig genom vävnaden och skaver, svider. Men sen läker de igen. Tills det svämmar över en ny natt igen. Då börjar det bränna igen. Kan man bli kvitt gamla ärr, så att de slutar öppnas, eller vill man ens det med tanke på den mediokra person man skulle bli utan det pinsama?

Ibland blir jag arg. På andra. På mig själv. Detta leder antingen till Gud vad jag hatar jävlarna, hata hata hata, vilken brist på insikt, alla är ju bara horor, dem ska jag allt visa! Att vara arg på sig själv är svårare att acceptera - man blir så vanmäktig.

Nu vill jag sova. Är trött, så trött.

Jag trodde att allt skulle bli bra igen. Jag hoppades innerligt på det. Att det denna gång istället för ett avslut den 26. December skulle bli en ny början den 27. Jag visste att det skulle bli svårt, att jag skulle behöva svälja, men jag skulle gjort det, om jag skulle vetat, i ord, att du ville. Mitt sinne i sådana frågor är inte tillförlitligt. Jag visste och vet att jag har begått många fel, men samtidigt är det inte bara jag som bär skulden. Torsdagsmorgon trodde jag att allt skulle bli bra, efter första lektionen trodde jag att det skulle vara inkört till en början, men lösa sig. Torsdagseftermiddag visste jag att skulle komma att bli mycket svårare. Men fredag höll jag hoppet uppe, det finns materiella bevis för det. Lördag bröt jag ett löfte gentemot mig själv och iförregår gjorde jag avsiktligt sönder då jag inte kan hantera. När jag tittade ut på det kala trädet idag tänkte jag på att jag kanske visst skulle kunnat hantera om jag givit det några veckor till. Nu vet jag att det bara var en fråga, om tid, och om vad som skulle kommit först. Magmat kom innan lugnet. Det är nedbrunnet. Svart aska omkring. Jag tänker inte säga aldrig, inte säga alltid, jag tänker bara andas in och ut. Sova ett slag och vänta på våren när det blommar ut igen.

Jag avskyr mig själv. Innerligt.
Samtidigt så älskar jag mig själv. Genuint.

Jag pendlar mellan det ena extrem till det andra utan att veta, ibland uppträder de samtidigt - att känna dessa två starka känslor på en gång är offattbart. Och ibland blandas de; i bättre och sämre proportioner.

Jag ångrar samtidigt som det är och var oundvikligt. Då det känns som om det vore oundvikligt.

Jag menar vad är egentligen banalt? Samtidigt som man inte ska ta hänsyn till samhällets normer, till ordet normalt, används onormalt och banalt som skällsord. Det hävdas att det inte finns normalt, men hur kan det då finnas onormalt.

Jag håller med Gynning. Rätt är nog nästan aldrig lätt. Och när rätt är för lätt så är det inte rätt tillräckligt länge - då slutar rätt, vilket inte heller är lätt. Men ibland är rätt lätt; men då mer som en bifigur. En tillflyktsort, som man får vistas på ibland, när det andra rätta blir för svårt, men tyvärr inte mindre rätt. Om det skulle sluta vara rätt, då det inte är lätt skulle jag vara en lycklig människa, en normal människa.

Jag vill ha sommar; då sommar brukar vara bra. Sämsta tiden på året, de senaste tre åren (och oddsen denna gång ligger inte mycket högre, endast längden är questionable), har varit nu, perioden har varierat: börjat vid jul, slutat vid påsk, börjat sportlov, slutat efter påsk, slutat sportlov osv. men det har alltid varit bra igen i mitten av maj, senast. Och då brukar sommar vara bra samt höst, samt slutet av våren samt början av vintern det enda problemet är att det just nu är fyra månader kvar till mitten av maj. Därför borde jag bli en björn, en som går i idé, från första januari til i slutet av maj. i förebyggande syfte. Men då kanske perioderna förskjuts, och vem vill ha en hemsk sommar och höst.

Det är säkert inbillning, jag kan inte undgå att skriva detta då jag måste bevisa, om än enbart för mig själv, att jag tänker rationellt samt att jag såklart garderar. Men jag kan inte negligera att börja tänka; när jag nästan glömde bort existansen. Jag kan inte heller lögna att det har tagit upp mycket av närliggande tankeverksamhet. Sålänge det inte blir som experiment Pröprö, där jag som tur inte var inblandad, kan jag få känna detta bitterljuva ett tag till. Ett litet. Allt jag egentligen vill är att lära känna. Prata. Se om det går att prata.

14 blev till 2 och allt rann ner för ett stup. Nyårslöftet slopades och nu har jag en för stor ring liggandes i mitt för ostädade rum. Jag borde sagt ja från början och jag hoppas att det kanske fortfarande inte är för sent. Men kanske det är det. Jag vet iallafall att jag måste komma ifrån den där rollen. Så återigen, nyårslöfte, lite modifierat: Bryta mönster. Aningen modifierat, detta har men mer positiv klang. Jaja får se får se, bryta rollen, bryta bryta bryta, men stanna mig själv. Vilken ambivalent ekvation. Men matte är jag ju inte dålig på; byta ut negativt mot positivt - det här börjar ju bra.

ÅÅ och javisst ja: min mattekarriär avslutas med ett knappt mvg. HA HA take that matte D!

Men sen är det återlämningar (biologi, s v e n s k a, engelska) efter lovet - jag kan ju säga att jag inte förväntar mig speciellt mycket av engelska.

Svenskan är farlig: majoriteten har fått snäppet under och det är nog ett av de roligaste ämnen, som jag är bra (eller ursäkta mig: bäst) på i klassrummet, så jag tror att jag kommer ansluta mig till majoriteten. Men kommer bli ack så ledsen över att inte tillhöra den lyckliga minoriteten - men då det är lov imorgon: det är 100 poäng. Andas in och ut.

Sen har vi ju Biologin - 50/50 - en endochrine uppsats får väga upp; åå jag kan ju fixa källor till den imorgon - U N D E R B A R T. Så hoppas jag ett slag till.

Jag minns det som det var igår. Denna bild togs den 3 Mars; början på vårterminnen av nian. Det hade regnat, regnat regnat så otroligt mycket, förklaringen till att min relativt nyklippta hår är lockigt. Jag känner mig som jag kände mig när jag tryckte på knappen just då. Jag visste inte vad som skulle hända, då och min första impuls var att trycka på avlösaren på min mobil, för att en del av denna ovisshet skulle försvinna om jag såg klara konturer. Tärningarna hade egentlgien redan fallit då, men ovissheten om hur det skulle komma att bli fanns kvar. Finns kvar. Förklaringen till Sepia var att en dåvarande vän (och idol?) ställt in detta på min mobil.