Lördag

Panik! Sen hittade jag det, nedtrappning. Panik för att inte kunna utnyttja förberedningstiden.
 Nu: panik för utnyttjandet.  

Lördag

Alexandra, negligera inte veckorna.

Fredag

Jag trodde det var fredspipan som röktes, men ack vad man kan missta sig ibland.

Fredag

Ibland tror man sig veta saker. Man är bergsäker, bara småsaker, man vet. Tills motsatsen visar sig. Trots att det inte handlar om något dramatisk från början sker ett paradigmskifte. Ett sånt där som känns wie a watschn (eller som en örfil på svenska).

Torsdag

Ringa en tyskalärare, jag inte känner till, en torsdagskväll skulle ju då inte tillhöra mina favoritsysselsättningar.

Psssst!

Jag ska berätta en sak. Jag har lösenordet till en "väns" (" " betyder då föredetta, och även för lång tid och inte nyligen föredetta vän) facebook account. Det är lustigt, bland annat går jag in ibland och tittar på bilder av personer jag själv inte är vän med; de som antingen är för coola eller motsatsen. Eller så försöker jag psyka henne genom att klicka på "visa mer" om vissa personer som hon verkligen inte står ut med (och vice versa). Att välkommnas av 10 notifications av personer man verkligen ogillar och inte ser något om sina vänner alls måste ju vara lite psykande iallafall.

Lite stört, ja. Men oskyldigt. Så - byt alltid lösenord.

Onsdag

Min bror är sjuk, en anledning för min mamma att vara hemma. Jag skulle kunna vänja mig vid det, man kommer hem och blir mottagen av en varm latte, som smakar bättre än den välling man får på 7/11. Med skum som håller upp sockret jag strör på, sånt skum som det oftast bara brukar finnas i böcker om kaffe, men inte i själva kaffeérna. En kraftig espresso smak, dubbel. Sen lite kanel på topp. Och allt utan att jag behöver betala ens ett öre. Ja, jag skulle kunna vänja mig vid att ha en stay-at-home-mum.

Nu håller jag på att ladda ner musik. Det betyder att jag ger in artistnamn och klickar på de titlar som låter mest interessanta. Nån gång ska jag verkligen bli vän med myspace, nån gång.

Tisdag

Igår kunde jag inte somna, ett återkommande problem. Istället plockade jag i mitt rum: städning utan rengöring - en början. Vek kläder, gömde undan, minnen som skyddas av disneyprinsessor. Detaljen jag skulle glömt men upptäckte - med ett brack - får stanna ett tag till. Ett litet.

Tisdag

Jag bär den med mig fram och tillbaka varje dag, öppnar den inte. Flyttar över den till nattduksbordet med förhoppningen: kanske idag: på morgonen åker den ner i väskan igen, kanske nu, på vägen hem eller i håltimmen. Men jag kan inte förmå mig. Det jag gör istället är att plöja igenom elle, kalle anka och illustrerad vetenskap. När allt jag vill är att komma in igen.

Ûberbleibsel von den Weihnachtsferien

Forest Gump: Manchmal gibt es einfach nicht genug Steine.

Måndag

Jag var på stan med Susanna för att köpa present till Julia, nu luktar jag smultron, hallon och vattenmelon. Sen köpte jag ett par jeanstights och när jag kom hem åt jag ett berg fisk.

Måndag




Bridshead Revisited. Jag älskar Simpsons, men avsnittet idag talade för sig självt.

God Natt.

Mitt sista inlägg för idag - för denna vecka. Det kommer bli bra. Då

A) det har inte varit tillräckligt hemskt än (här väntas det på tidsfaktorn); the Hesse-effekt
B) tillomed Kurt höll ut i nio år mer
C) imorrns ska jag försöka ta de första stegen till att ta kontakt med A.D

Så det kommer bli bra, fråga igen när jag är 27, innan dess kommer det alltid bli bra. Får hoppas att 27 är ett jävlans år!
Och ja, jag är melodramatisk upphöjt med 3, men inte 100 då det vore over the top.


Ruhetag

Agnostiker javisst, men ibland vore det allt skönt med ett radband (ack vad mycket finare det låter med Rosenkranz) iallafall.

Vater unser im Himmel,
geheiligt werde Dein Name.
Dein Reich komme.
Dein Wille geschehe, wie im Himmel so auf Erden.
Unser tägliches Brot gib uns heute.
Und vergib uns unsere Schuld, wie auch wir vergeben unsern Schuldigern.
Und führe uns nicht in Versuchung,
sondern erlöse uns von dem Bösen.
Denn dein ist das Reich und die Kraft und die Herrlichkeit in Ewigkeit.

Amen.


Jag kan försöka, för vad är inte det om inte ett ideal.

PS.: Jag vet att ett Vaterunser inte tillhör ett radband utan att istället ett Ave Maria borde uttalas; som när min pappa kör förbi branta slutningar med bilen, som den vid Strengens Kapellali - han tar på sitt radband (radband - ett så vardagligt uttryck - Sverige är verkligen en ansamling ateister, som förlöjligar andra religoner - pardon! - som förlöjligar Kristendomen, då annars vet man väl aldrig vad som händer. Ett flygplan i Skrapan vore ju inte direkt delightful.) som hänger bakom bakspegeln och slänger ut ett "gebenedeit bist du unter den Frauen, und gebenedeit ist die Frucht deines Leibes, Jesus" (ytterst fin kommasättning för den delen). Men Vaterunser passade bättre i situationen, även om radbandet talar för sig självt. DS.


Detta borde inte publiceras.

Jag trodde att allt skulle bli bra igen. Jag hoppades innerligt på det. Att det denna gång istället för ett avslut den 26. December skulle bli en ny början den 27. Jag visste att det skulle bli svårt, att jag skulle behöva svälja, men jag skulle gjort det, om jag skulle vetat, i ord, att du ville. Mitt sinne i sådana frågor är inte tillförlitligt. Jag visste och vet att jag har begått många fel, men samtidigt är det inte bara jag som bär skulden. Torsdagsmorgon trodde jag att allt skulle bli bra, efter första lektionen trodde jag att det skulle vara inkört till en början, men lösa sig. Torsdagseftermiddag visste jag att skulle komma att bli mycket svårare. Men fredag höll jag hoppet uppe, det finns materiella bevis för det. Lördag bröt jag ett löfte gentemot mig själv och iförregår gjorde jag avsiktligt sönder då jag inte kan hantera. När jag tittade ut på det kala trädet idag tänkte jag på att jag kanske visst skulle kunnat hantera om jag givit det några veckor till. Nu vet jag att det bara var en fråga, om tid, och om vad som skulle kommit först. Magmat kom innan lugnet. Det är nedbrunnet. Svart aska omkring. Jag tänker inte säga aldrig, inte säga alltid, jag tänker bara andas in och ut. Sova ett slag och vänta på våren när det blommar ut igen.

Söndag

Jag avskyr mig själv. Innerligt.
Samtidigt så älskar jag mig själv. Genuint.

Jag pendlar mellan det ena extrem till det andra utan att veta, ibland uppträder de samtidigt - att känna dessa två starka känslor på en gång är offattbart. Och ibland blandas de; i bättre och sämre proportioner.

Jag ångrar samtidigt som det är och var oundvikligt. Då det känns som om det vore oundvikligt.

Jag menar vad är egentligen banalt? Samtidigt som man inte ska ta hänsyn till samhällets normer, till ordet normalt, används onormalt och banalt som skällsord. Det hävdas att det inte finns normalt, men hur kan det då finnas onormalt.

Jag håller med Gynning. Rätt är nog nästan aldrig lätt. Och när rätt är för lätt så är det inte rätt tillräckligt länge - då slutar rätt, vilket inte heller är lätt. Men ibland är rätt lätt; men då mer som en bifigur. En tillflyktsort, som man får vistas på ibland, när det andra rätta blir för svårt, men tyvärr inte mindre rätt. Om det skulle sluta vara rätt, då det inte är lätt skulle jag vara en lycklig människa, en normal människa.

Lördag

Klockan kvart över fyra, en lördag på Åhléns. En halv flaska rött, då det ibland är det som krävs för tillfällig lindring. Då det ibland är det som ger lite klarsyn.

Uppvaknande klockan 14 minuter i tre och sju minuter över fem av outsläklig törst.
Uppstigning vid det senare tillfället.


Wetten dass.

Om man känner Thomas Gottschalk så är man bekannt med den tyska kulturen.

BB

Hon sa vissa fina saker och vissa otroligt lustiga.







Sen började hon prata om djur, jag har aldrig haft en nära relation till djur, men hon var ju fortfarande så vacker. Ack så vacker.























Onsdag

Kvällen har tilbringats framför TVn, precis det jag inte skulle göra. Jag förutspår en trist helg, där jag kommer att behöva skriva största, största delarna av mitt Samhällsarbete. Typ ett första, helt, utkast. Hemskt. Men det är en långhelg iallafall - eller jag tar en långhelg. Samt att jag inte tänker besöka idrottslektionen om den inte står på mitt schema, hoppas Maria är lika seg som vanligt. Men något kul får väl dessa fyra dagar också innehålla... jag har ångest för helg! Det är fan inte kul att gå i skolan längre.


Vi lever i fredstider







Idag är en såndär dag man bara inte vill kliva ur sängen. En sån där dag som i Greys Anatomy - när Meridith håller i en bomb och nästan dör.

Mitt hår låg dumt fastänn jag bara tvättat det igår, Jag visste inte vad jag skulle ha på mig - alla strumpbyxor är fulla av hål. Jag hittade inte min nyckel när jag skulle gå hemifrån. Sen upptäckte jag en gigantisk röd finne i pannan. Det fanns inget pålägg kvar till min frukostmacka. Sen när jag begav mig ut halkade jag och slog upp min hand - det är 2 sår, uppsprucken hud och svullnader - ett blixtärr (eller jag vet inte om det bildas ett ärr) på min högra hand som Harry Potter. I skolan upptäckte jag att 2 (!!) knappar på min jacka låsnat.

Men sen fanns det ju fördelar också, som att jag slutade tidigt fick massor skoljobb undanstökat på mitt hål och tog en powernap nån timma sen. Samt att jag tröstäter glass (svårt att ta bild på då allt verkar som en B-porrfilm, men so be it. SKITDAG.)

Underbart poitivt avslut där - 2 0 0 9.

JA JA.


Det kanske inte blir en advokat av mig trots allt. Kanske.




Kortare utbildning; men kanske lika dyr, den mest lockande katalogen iallafall brevid lantbruk och teknik - bara för man går natur måste man ju inte kunna fysik. Daa. Det är ju inte som om jag satt in mig än direkt; men den förlöjligade och ironiserade termen att jobba  men mode eller media, uttalas för stunden utan/med mindre ironi. Men först ett år off. Innan utbildning - utbildning i Sverige. Tryggt - men ett jobb som genererar flyttbarhet - underbart. Det kanske är det jag ska göra; men på >1,5 år kan mycket hända.  18/2 är reserverad.

Hehem - jag kanske borde gå ekonomi istället; jag menar arbetsprov? Herremingud jag vet ju knappt vad arbete är! Prov är jag ju däremot bekannt med.

Jag trodde alltid att det skulle klicka, så som det gör med/mellan människor (har för den delen hittat ännu en interessant person - jag bygger allt på ett kort samtal, men därför just termen interessant då jag nu har en person till så har ju chanserna att jag faktis någon gång pratar med nån av dem kat med cirka 100% - och joo jag känner mig patetisk över att skriva ut detta här; men jag orkar inte vara pretantiös; och ibland orkar jag inte vara tyst heller) med ett jobb, ett arbete. Men nu när jag ju faktis är vuxen (älskar uttnyttjandet av uttrycket dom inte ens stämmer in i annan än laglig mening) så visar sig det hela vara svårare. Det enda jag vet är att jag ska besanna mina drömmar jag hade som åtta åring - att springa runt i välskräddade kostymer av Armani med höga skor. Men när vet jag inte - sånt där kanske sker på fritiden?

Allt är ju bara för diffust.


Söndag

Skämt som exponeras ut i absurdum har aldrig varit min grej. Dessa fraser som hänger med i varenda mening för att påminna om att man minnsan innehar en gemenskap som ingen kan bryta igenom. Med detta säger jag abolut inte att jag inte gör det själv, men det ger mig en metallisk bismak att tänka på det. Sen hatar jag när obefogade tar mina uttryck, eller det uttrycket jag anamat för stunden, eller som har grävt in sig - som ett blogginlägg några dagar sen. Trots att jag inte besitter upphovsrätten, och inehavandet av denna när det anbelangar uttryck jag överdoserar för stunden vore omöjligt, så blir jag trots allt irriterad. Vilket jag inte borde bli. Men allt leder nog tillbaka till H.; det är nog så.

Kollar på gammla bilder




Jag vill ha sommar; då sommar brukar vara bra. Sämsta tiden på året, de senaste tre åren (och oddsen denna gång ligger inte mycket högre, endast längden är questionable), har varit nu, perioden har varierat: börjat vid jul, slutat vid påsk, börjat sportlov, slutat efter påsk, slutat sportlov osv. men det har alltid varit bra igen i mitten av maj, senast. Och då brukar sommar vara bra samt höst, samt slutet av våren samt början av vintern det enda problemet är att det just nu är fyra månader kvar till mitten av maj. Därför borde jag bli en björn, en som går i idé, från första januari til i slutet av maj. i förebyggande syfte. Men då kanske perioderna förskjuts, och vem vill ha en hemsk sommar och höst.

Post Ausschwitz Dokumentär

Gemenskap är  nog det som räknas.

När det gäller lidande ska man alltid sätta det i proportion. Tänka på de som haft det värre, de som har det värre och de som kommer att ha det värre. Men när det gäller lycka ska man aldrig sätta det i proportion. Man ska inte fundera över de som haft det bättre, har det bättre eller kommer ha det bättre. Jag vet inte hur jag ställer mig till detta, om jag är ironisk eller ej, då gränsen är fin ibland.

Fredag

Jag åkte förbi en skylt som visade vägen till Beckonberga.

Absurt

Dagen har till stor del bestått av "mat". Godis, McDonalds, Brie sen fick jag även tag på älskade älskade Cherry Coke samt grönt te jag köpte endast för förpackningen.

Resterande dag har bestått av musikal, älskade den karismatiska av de tre tjejerna; hon den kortaste. Sen har jag sett på TV, Waterloo Bridge, Lets Dance (där de missbrukar bowie, och hur fan kunde de som valde att klä ut sig som bajskorvar inte åka ut?), CSI, American funniest homevideos, Lipstick Jungle och Sex and the City, även två killar som åt krokodilsnopp respektive ankfötus iakttogs.

Tunnelbanan på vägen hem delade jag med fjortisar. Vid St.E plan klev F. på, mindre än ett år och ack så mycket mer. Jag menar tåget är ju långt, så det var lite förvånansvärt att hon satt bara några meter ifrån mig, om hon såg mig vet jag ej. Men det vore ingen fördel så som jag såg ut för stunden.


Fredagmorgon

Har inte kommit in i skolstämmning än. Det resulterar i att jag inte jobbat med skolsaker under vardagskvällarna - istället läser jag lite, försöker svara på frågor som medföljde nyaste nummret av illustrerad vetenskap (för att vara beredd inför spelet med mamma), plockar runt lite saker, übe einen geraden lidstrich zu ziehen (enligt tyda verkar det inte finnas något fint svenskt ord för eyeliner och engelska är aningnen uttjatat), kollar i nyaste Elle (som har fina bilder, men inga bra texter, bokkrönikan sög.), lyssnar på all slags musik jag sjunger med i, läser bloggar, spelar pinsamma onlinespel medans jag är innen på msn, tittar på olika serier online (då ju inget kommer på tv just nu) samt att jag såklart har otrolig ångest över att jag inte gör något skolarbete. En ganska gemytlig tillvaro - absolut, men det är sista terminen (på måndag) så jag borde komma in i en rytm igen, så att jag inte måste tvinga upp mig klockan sju på morgonen, fastänn jag har sovmrgon, för att göra skolarbete - men istället skriver jag ju här. Ingen rytm. Har aldrig varit bra på rytm.

Onsdag

Det är säkert inbillning, jag kan inte undgå att skriva detta då jag måste bevisa, om än enbart för mig själv, att jag tänker rationellt samt att jag såklart garderar. Men jag kan inte negligera att börja tänka; när jag nästan glömde bort existansen. Jag kan inte heller lögna att det har tagit upp mycket av närliggande tankeverksamhet. Sålänge det inte blir som experiment Pröprö, där jag som tur inte var inblandad, kan jag få känna detta bitterljuva ett tag till. Ett litet. Allt jag egentligen vill är att lära känna. Prata. Se om det går att prata.

Som en gammal vinylplatta

Stora ord som när man blickar tillbaka bara var några hastigt dittryckta tangenter som verkade rätt för studen, sekunderna.

Samma rubrik som nedan












Svaret på varje fråga måste vara 300-400 ord; Susanne komm inte ihåg exakt. Life of Pissin.


Sådär en tisdagskväll när man gör allt för att undvika Engelska frågorna och Rättskunskapsprovet på torsdag

Hej, jag dör. Jag lever men jag dör - igen. Jag förmodar att det kommer gå snabbare denna gång; och någon absolution efter 2,3 månader antar jag inte att jag kommer få; eller ens vill få; beroende på vem som utdelar den. Vem som kan. Men det är inte så jag menar. Orden flytter, bildar meningar som egentligen inte är det jag menar - men samtidigt är allt jag vill säga. Precisionen som är så eftersträvansvärd bryts i miljontalsschatteringar; skuggor; blixtar; färg. En överkonsumtion, som egentligen inte är konsumtion utan dosering, av semikolon. Semikolon där det borde vara komma, eller kolon. Ser på gamla bilder och tänker - om man bara visste hur bra man hade det då. Tittar på äldre bilder - tänker på hur förjävligt man mådde då. Framamar ännu äldre bilder och tänker på de sköna dagarna. Än längre tillbaka återigen mörker.

Ljust; mulet; mörkt; mörkare; mörkt; mulet; mulet; mulet; Ljust; Ljusare; mörkt; mulet; mulet; mulet; mulet; mörkast; mulet; ljust.

När det är mulet är allt jag vill att det antingen ska klarna upp eller bli mörkt - inte befinna sig i detta limbo som inträffar klockan två och slutar klockan fem en Stockholmsk vinterdag. När det är mörkt vill man bara att det ska bli iallafall grått. När det vart ljust för länge vill man att det ska bli antingen mulet eller mörkt: för det är då man kan reflektera, det är då man kan skriva, det är då man kan ta igen, släppa lös, inte behöva vara rädd att förstöra det ljusa. Det roligaste är dock brytningarna; det som står mellan - det är då det händer. Det är då det leker. Det är då du lever. Som en sån där ljusslinga man fick på finnlandsbåtarna i VilleViking drinkarna, när man knickar dem börjar det lysa. Det är knicken som gäller. Semikolonen som gäller.

138

När jag satt på tåget hem till München satt det en kille snett framför mig. Han liknade Chuck Bass något så förfärligt. Men Chuck Bass på tyska med kass musiksmak är inte riktigt Chuck - men vilka kindben. Å dessa kindben.

Tisdag

Jag bär färg; fför andra dagen i rad - min nya preppy image.... Idag skulle jag velat besöka men istället kommer jag tvingas till att skriva engelska och plugga rättskunskap. Skjuta upp till torsdag är mina förhoppningar. Ringa - säga.

Min inspiration ligger på botten, men jag fick iallafall sovmorgon vilket är djupt djupt uppskattat.

Om vindarna skulle vända skulle jag nog reagera som Ganja i elden. Eller inte i elden. Men vindarna kommer inte vända och jag kommer aldrig veta hur jag skulle reagera.

I helgen måste jag gör något. Förutom att plugga, eller umgås. Göra något själv. Moderna eller Nationalmuseet. Jag lutar åt National.

Addison's disease

Jag kan inte fokusera; har suttit här allt förlänge med allt för lite uppsats på skärmen. Det är hemskt, allt gör ont, mina ögon är torra mina armar bränner och mina ben krampar av att ha suttit stilla alldeles för länge. Men ett första utkast ska produceras om jag må sitta här tills tre; vilket jag verkligen inte hoppas på. Men nu återfinner jag fokus och tangenterna ska börja glöda.

Snake it, take it, panther princess you must stay







110109

Endokronologi är inte så lockande som det låter. Det låter som något facinerande; kemi och biologi sammanflätade i kroppen. Med olika hemlighetsfulla bokstavskombinationer som står för olika saker som fritt trijodthyronin, hyperparathyreoidism och estradiol. Det låter interessant ja; men jag har inte den blekaste aningen vad de pratar om.

Men jag sa det inte

V. sa att jag rökte som H. - man glömmer nog aldrig sin läromästare.

10 dagar

14 blev till 2 och allt rann ner för ett stup. Nyårslöftet slopades och nu har jag en för stor ring liggandes i mitt för ostädade rum. Jag borde sagt ja från början och jag hoppas att det kanske fortfarande inte är för sent. Men kanske det är det. Jag vet iallafall att jag måste komma ifrån den där rollen. Så återigen, nyårslöfte, lite modifierat: Bryta mönster. Aningen modifierat, detta har men mer positiv klang. Jaja får se får se, bryta rollen, bryta bryta bryta, men stanna mig själv. Vilken ambivalent ekvation. Men matte är jag ju inte dålig på; byta ut negativt mot positivt - det här börjar ju bra.

14 dagar

på ett minimum


Det här är för tidigt

Igår upptäckte jag att en person i min historiaklass typ är kändis; att träffa en "kändis" varje torsdagsmorgon och tisdagseftermiddag känns inte så lockande. HA HA k ä n d. Men personen verkar ju trevlig iallafall. Igår när jag fick reda på att personen var känd så var min första impuls - s m ö r a. Men då jag inte gjort det under den senaste terminen skulle det verka lite skummt; typ som jag skulle ådragit mig borderline under jullovet. Men jag har ju iallafall inte varit otrevlig, typ.

070109

Jag tänker inte plita ner en nyårsresume, med bilder and shit här; det enda jag säger om 2008 är att det negativa övervägde det positiva - även om det fanns mycket underbart med detta år (Berlin, Fjäderholmarna, London, St.Anton). Men 2009 får det positiva dominera. (punkt.)

Sista kvällen spenderas med Gossip Girl, the City och en liten idiot. NY and Russia.
Men först lite bilder; from dear dear Austria.





Här var skorna fortfarande vita.




Pappa och ett litet oskyldigt plantage.




A griene Wisn isch obligatorisch; Natalie och en äng.




Lite Berg och Panorama måste ju också in.




Sen lite vacker konst....

Blodsband

Fördelen: Du kan göra vad du vill.

Nackdelen: Dem kan göra vad dem vill.

BANG - återigen glömde jag en essentiell detalj.

Jag är ju lite shokerad, det kan jag lite lögna

Imorgon börjar skolan igen. Det är dock sova 2ggr emellan; inte som min pappa skulle sagt: "Nur noch einmal schlafen". Jag har varit i Österrike iallafall i typ en vecka. Resorna fram och tillbaka tog sammanlagt ett dygn; jag tittade på klockan. Det var bra, det var hemma, men mindre hemma än hemma. Jag kom till vissa insikter, skrev en löjlig liten sms-dagbok en kväll, läste men mest av allt var jag med min syster. Natalie; vars namn förövrigt låter dela upp sig i Na - ta - lie; precis som Lo - li - ta, med en extra bokstav. C'est magnifique. Sen var det också kallt; minus 20 grader. Så jag flyttade in i Jeans, fastänn jag inte haft på mig sådana på minst ett halvår. Mina converse antog även en helt annan färgnyans. Men mer om detta imorgon. Då imorgon ska jag vara produktiv; kanske shoppa, fixa med banken - för denna helg kommer inte att bli lustig (biologi, rättskunskap - och det tillkommer säkert.). Men innnan en sista lovdag.

Men först, lite bilder på facebook.


RSS 2.0