Det är lite lustigt. Då jag har tagit mig an att läsa de tre senaste HP böckerna har jag blivit helt absorberad (återigen). Skuggan av den besattheten jag visade förut, som jag för den delen även genererade pokémon. Det var tider det: då man helt dök in i världar. Tyvärr är det inte riktigt så längre, man växer ju upp och allt det där.

Ibland kan jag fortfarande förnimma samma interesse, men det varar aldrig lika länge. Oftast bara under läsandets, tittandets stund och sen är det ett tillbakafall i realiteten.

Men nu, med hp, stannar det kvar lite längre. På väg hem från tunnelbanan föreställer jag mig vad jag skulle ha på mig om jag skulle vara häxa och tvungen att kämpa mot de onda. Jag tänkter först i mina egna kläder och sen lite mer fantasifullt. Av det jag har skulle det bli en klassisk uniform, bestående av svarta tights, AA t-shirt, min jacka (som faktiskt skulle kunna misstolkas som en kort "cloak" (jag är inte nöjd med de förklaringar tyda kan ge mig på översättnigen)). Sen skulle håret såklart vara uppsatt i en hög tofs, då det ju är det enda som kan vara praktiskt försvarbart. På fötterna skulle jag ha converse även om jag har dribblat med tanken om man borde välja högklackat för effekten - men jag kom till konklusionen att det får vara en del av min fantasioutfit, då den ju är på låtsas. Men för att göra det hela lite roligare skulle jag såklart ha massvis med armband på mig, men självklart skulle jag först trolla till det så att de skulle bli tyngdlösa, jag vill ju inte att de påverkar min förning av trollstaven.

Okey till fantasioutfiten då. Denna är ju såklart så mycket bättre. Acnes volangklänning (som mini anden har på Elle omslager och elsa billgren tydligen har i sina ägor (ha ha nu lät det ju som jag känner henne - jag blir slightly attached till de bloggar jag läser)). Sen En kort svart päls, med stor huva. Pälsen skulle vara mink och vårdad. Jag vill inte att den ska se ut som något jag lyckats sno av en badlady, eller som en sån där låtsaspäls alla springer omkring med och ser ut som de har dödat deras nallar och teddy björnar och sytt ett morbidt hölje av deras hudar. Sen svarta, halvtgenomskinnliga nylon strumpbyxor (som jag såklart förhäxat så att de aldrig skulle gå sönder - wouldn't suit the outfit - även om jag är allt för söndertrassade strupbyxor, såklart). Skorna skulle vara simpla svarta högklackade platåer i ormskin. (Materialmixen blir uppenbar). Ett Armband, infattat i platina, med stora svarta stenar (vaghet, men useendet som svarta diamanter, fastänn jag inte vet vad de heter och betvivlar att sådana finns överhuvudtaget), wikipedia vill just nu inte ge mig närmare information om slipningar så denna punkt får utebli. Sen skulle mitt hår vara heroinrött och betydligt längre.

Så det har blivit sådant jag kommer att tänka på när jag lever mig in i den magiska världen (där det finns lite likheter med andra världskriget, hakkorset, Sagan om Ringen, Ämnet i davincikoden, Oliver Twist- men well det kan väl innovativt att sy ihop dessa stycken iallafall och addera lite tårar). För det är något böckerna gör - det är några av de få (hittills) som får mig att bli alldeles, alldeles tårögda och kanske då och då blinka bort en liten en också.

Okey, men det var nog tillräckligt med insyn i min lilla värld. Ett tafatt inlägg om en drömoutfit.

Online; en grön gubbe, ytterst irriterande när den kommer utan pling.
Kom igen, fråga då, så att du motbevisar.

Jag vill bara att du ska vara försiktig; hon stöter ju redan bort dig.

Samt att jag är irriterad på min bloggdesign. Inget avstånd mella berlin och realitet.

Det var en gång en fåfäng häst, som inget mera ville, att spegla sig ack hela dan och i en spegel finna, en vän så vacker som hon var.



Men dagarna dom långa var och anletet detsamma. Ej guld och prunk gav henne det, hon mest behövde. Sökandet i spegelen förskjöts till littraturen.



Om Anna-Lena forskade, Kitty den kära vän, Lotta den förtrogene och Peggy med skratten. Å Wahnström denne gud, en hel värld henne gav. Men äventyren, dem, inte äkta var.