Lite längre, smalare, krusigare. En utmanande blick, en som var fastklistrad vid rulltrappstegen.

Och en interessant karaktär uppenbarar sig. Och jag vet inte och är håglös och blajj och blajj och skit och leenden och skratt.

Och sen ett av dem större problemen; att jag trivs liksom, för det gör jag (inga krav liksom), men njaaaa liksom det blir fel ändå. Image, ett töntigt ord, men det stämmer.
Vill inte gå ut.
Vill inte.
Vill ligga. Sova.