Fin. Hemsk. Fin. Hemsk. Fin. Hemsk.

Underbar.

Det är vår. Underbara underbara vår. Jag brukar glömma bort vilka underverk solen gör under vinterhalvåret. Avfärdar det lite lätt med "vad för skillnad gör lite ljus och värme?". Sen så är man ju allmänt lite svart, svår och trött under vintern, vilket man såklart skyller på avsaknaden av solen, men för mig är det mest ditslängda ord - jag har ju glömt vad lite sol kan göra!

Men så fort det blir varmar och ljusare så minns jag igen. Och ack vad underderbart det är att bara gå i sol!

Jag är kär i solen, men inte när den kommer för nära för då blir jag röd, så småningom död.

Det känns som om min fulvecka tog slut idag. Underbart! Lyckades med att dra en nästintill perfekt linje över ögonen och inte bara på ett som vanligen fallet är utan på båda (varför varför varför finns det inget ord som motsvarar lidstrich?).

Kinesisk mat.

Egentligen borde jag ju utbristit i ett "men jag är ju din vän!", kanske till och med i kursivt. Men det skulle nog vara för påmålat. Allt var som förrut, ett gemytligt förrut. Prat om vänner, bekannta, vänner i kusivt, Nietzsches teorier om röda kinder, kameler, lejon och barn, träffsäkerheten en protége man borde ha, och allmänt pretto saker. Till exempel att pretto i sig är pretantiöst - men det höll jag absolut inte med om du pretto är ett vedertaget ord och inte en av mig uppfunnen förkortning av pretantiös. Dysentrier. Den låga standarden av fik i Stockholm, skitsnack om laroy och dyl. Underbart. Har saknat att kunna slänga omkring författarnamn och synonymer, även om det missbrukades, inte av mig. Polariserande. Jag tar det som en komplimang: såklart.

Kom på det underbara med dig: men fick även bekräftelse om att det finns mer kursivt där ute. Men det ska användas sparsmakat - antalet personer då, inte tiden. För vem vill läsa en text helt i kursivt? Då förlorar den ju all betydelse.

Bridshead Revisited. Jag älskar Simpsons, men avsnittet idag talade för sig självt.

Hej, jag dör. Jag lever men jag dör - igen. Jag förmodar att det kommer gå snabbare denna gång; och någon absolution efter 2,3 månader antar jag inte att jag kommer få; eller ens vill få; beroende på vem som utdelar den. Vem som kan. Men det är inte så jag menar. Orden flytter, bildar meningar som egentligen inte är det jag menar - men samtidigt är allt jag vill säga. Precisionen som är så eftersträvansvärd bryts i miljontalsschatteringar; skuggor; blixtar; färg. En överkonsumtion, som egentligen inte är konsumtion utan dosering, av semikolon. Semikolon där det borde vara komma, eller kolon. Ser på gamla bilder och tänker - om man bara visste hur bra man hade det då. Tittar på äldre bilder - tänker på hur förjävligt man mådde då. Framamar ännu äldre bilder och tänker på de sköna dagarna. Än längre tillbaka återigen mörker.

Ljust; mulet; mörkt; mörkare; mörkt; mulet; mulet; mulet; Ljust; Ljusare; mörkt; mulet; mulet; mulet; mulet; mörkast; mulet; ljust.

När det är mulet är allt jag vill att det antingen ska klarna upp eller bli mörkt - inte befinna sig i detta limbo som inträffar klockan två och slutar klockan fem en Stockholmsk vinterdag. När det är mörkt vill man bara att det ska bli iallafall grått. När det vart ljust för länge vill man att det ska bli antingen mulet eller mörkt: för det är då man kan reflektera, det är då man kan skriva, det är då man kan ta igen, släppa lös, inte behöva vara rädd att förstöra det ljusa. Det roligaste är dock brytningarna; det som står mellan - det är då det händer. Det är då det leker. Det är då du lever. Som en sån där ljusslinga man fick på finnlandsbåtarna i VilleViking drinkarna, när man knickar dem börjar det lysa. Det är knicken som gäller. Semikolonen som gäller.

Jag tänker inte plita ner en nyårsresume, med bilder and shit här; det enda jag säger om 2008 är att det negativa övervägde det positiva - även om det fanns mycket underbart med detta år (Berlin, Fjäderholmarna, London, St.Anton). Men 2009 får det positiva dominera. (punkt.)

Sista kvällen spenderas med Gossip Girl, the City och en liten idiot. NY and Russia.
Men först lite bilder; from dear dear Austria.





Här var skorna fortfarande vita.




Pappa och ett litet oskyldigt plantage.




A griene Wisn isch obligatorisch; Natalie och en äng.




Lite Berg och Panorama måste ju också in.




Sen lite vacker konst....

Detta må inte vara korekt stavat, grammatiken även kommer inte vara helt felfri. Men; detta men: jag har haft en underbar kväll. En kväll med oudda tal, jag kommer inte ihåg vad oudda tal heter. En kväll där GT träffades på, inte av mig. Även tjejen som förföljer oss var med på ett hörn, eller kanske två. Men en fantastiskt kväll med sperma-bilder, där jag försökte truta in en kanske 60årig-lirare att våga ta språnget och säga :"Du, jag är typ kär i dig; jag kanske tom kan säga att jag älskar dig." Jag hoppas att han vågar säga att han älskar henne; men jag sprang iväg och bytte vagn. Förfrågan om han får vara min pojkvän kom också, men även den sprang jag iväg från. Sen var ett spöke på stället; men mest oudda tal och stripes och squares.

Underbar kväll. _underbart som jag vill minnas. Dålig indie som jag vill minnas. För att minnas skriver jag. Fylla jag vill minnas. 1 liter vatten har druckits.

God Natt. Om några timmar; typ 31 är jag i Österreich.

Jag ska få en symaskin.



Jag är tydligen en mästare på att slå in snygga och "personliga" paket.



Sen blev jag förvånad, men så glad; ack så glad!

Jag har återfått min förmåga att läsa. Att uppskatta det jag läser. Håller på med en fantastisk bok, som jag lagt undan tidigare efter sisådär 50sidor, men nu var det dags igen. Hur kan man inte uppskatta paranteser som denna:

"Min ytterst fotogeniska mor dog i en underlig olycka (picknick, blixt) "

De första femtio sidorna: så mänskliga, så förståeliga men samtidigt så sjuka. Ett praktexemplar av magic realism; minus det magiska då. Att väva in sjukdomen i en annars så levande vävnad. Att få läsaren att känna sig sjuk själv. Herre min gud, karl är ju bra!

Min mamma köpte en gran åt mig igår. Placerad lite käckt asymmetriskt sådär. Sen tog vi en tur runt lägenheten för att titta på julpynt. Snart är det jul, ja.

Var i "fancy" köppcentrum för att köpa lite julklappar. Fick med mig två iallfall - mamma kommer bli glad, men annanrs finns det ju alltid kvitton. Sen gick vi även och åt Sushi - men jag var lite wild´n´cracy och valde en låda med fyra rätter istället. Men nästa gång blir det Sushi för fulla slanten.