Lördag

Och nu är jag i pluggandet. Det betyder att jag sitter och stirrar runt i tomma intet, irriterar mig på att det är ostädat, inte kan fökusera. Sen plötsligt får en inspiration. Snabbt snabbt knappar in ett par osamanhängande meningar som behöver massvis med redigering. Sen måste jag läsa om, reflekter och tänka, vara smart och belevad. Och inte dö. Och uppfylla höga förväntningar, dem av mig då såklart. Då jag antar att om även om läraren kan mitt namn så tror han nog inte att jag är den skarpaste kniven i lådan (jaja felåtergivning av ordspråk). Så jag måste överbevisa.

Det där med att jobba utan tidsbrist förstör mig lite. Lite lite.

Städa städa, irritera mig på att datorn lackar, dansa runt, läsa få en GEISTESBLITZ - o vissa tyska ord är ju fantastiska, jue. 

Onsdag

10 dagar borde nog räcka, jag är dock inte övertygad. Som ett lov typ. Kanske, kanske ett jag inte vill ha?

Att höra om Paolo och Francesca, försvårar ju hela situationen aningen, typ man ska inte, nej man ska inte.

AAA God Natt.

Onsdag

Jag vaknar upp innan mobilen ringer, till minnet av drömmen om dig. Som jag inte känner, som jag inte kan föreställa mig påbörja en konversation med. Som jag inbillar mig speglingar av, vad är det med mig?

Öde öde öde, snälla?

Haha. Det här känns banalt, ytterst banalt. Eller det är fel ord. Jag vet inte vad jag ska klä på mig. Förtjust?


Tisdag

Dante, nudlar och föreläsning. En bra dag. En dag som jag satt på nålar under 45 minuter, det var lite hemskt.

Jag vill jue, vill jue, vill jue. Varför varför varför är jag så feg?

Tisdag

 

Jag har blivit rånad, därför har jag köpt en försvarssprejj (hemsidan påstår att den ska vara laglig i Sverige så det får jag väl tro på). Tydligen ska denna förblinda, färga och paralysera. Det låter ju bra. Rätt så söt är den också.


Lördag

Glamorös middag bestående av fiskbullar.
Snart åker sminket på and than I'm off.


Torsdag

Det känns som om hösten redan är över. Som om den reela tiden bara måste hinna ikapp, som att inget nytt kommer hända.

Kommer det alltid vara så nu?

Tisdag

Jag blir full i skratt när jag tittar på färjan.

Sen börjar jag även skratta och le när jag läser mejl från min kära lillasyster. Att hon ska fixa jobb åt mig och om det inte går så har hon tillräckligt med pengar för oss båda, altså det känns lite konstigt, men samtidigt blir jag så glad så glad, då det ju bevisar att hon vill att jag åker dit, en längre period. Men jag vet inte, såklart jag inte vet.

Måndag

Där fick jag: Alexandra förskolelärare (eller dagisfröken).



Jag är mamma - jag är pappa - jag är en penguin.

Måndag

Jajaja när jag sitter här tvättad och påklädd och framförallt inte sovandes så är det såklart ingen som ringer. Murphy är allt en underbar prick han, jaja jag kan ju uttnyttja dessa 4 vunna timmar på att leta rätt information om studier, typ, kanske. Eller så kan jag somna om.

Då ringer dem säkert.






(skrivet 08.03 - typ)

Måndag

Olidlig spänning. Jobb eller inte jobb. Rusa iväg eller en extralång helg. Borde avgöras om 3 minuter, om det följer samma mönster. Här sitter jag vaken med nytvättat hår, men fortfarande osminkad och väntar på att telefonen ska ringa, eller inte. Jobb eller inte jobb - that's the question.

Söndag

Å - varför är allt alltid då djävla fucked up?


Söndag


Det saknas ett objekt, eller egentligen ett subjekt. För just nu finns det en uppsjö av objekt, men dessa spelar ingen roll om det skulle finnas ett subjekt.






Fredag

 

Medans andra förbereder sig för en utekväll genom middagar som utmynnar i förfester, så sitter jag här och dricker mitt rödvin, äter min mörka choklad och tittar på gamla GilmoreGirls avsnitt. Senare ikväll blir det nog BrokeBack på 2:an (om jag lyckas hålla mig vaken) och om vi ska ha riktigt kul så kanske ett Iliaden eller Dantes helvetesskildring förgyller min kväll.

En kväll helt i min smak, efter denna fullpackade vecka.


Fredag (med illustrationer)

Dessa otroliga svängningar just nu: euforisk, uttråkad, pigg, deprimerad, förälskad, positiv, öppen, uttpumpad, kall, gråtfärdig, gapskrattande, trångsynt, auktoritär, osäker. Upp och ner, ner och upp - förändringen sker på ett par sekunder, intervallen har ingen konstant längd.

Just nu: En känsla av "Å NEJ" - varför varför varför är jag så så så feg? Detta kommer aldrig komma tillbaka, jag kommer aldrig våga, fanfuckskit. Varför är allt så hemskt? (med ett ord: uppgivenhet upplandad med ilska men lite för trött för att uttrycka det)



Nån timma tidigare: Guud vad torra dem är. (uttråkad och lite smått sur)



Någon halvtimme innan dess: y e s (en tyst eufori med ett stort leende)



Innan: Jag fattar ingenting. (dum tjej med tanke på verslära)



Innan: positivt igenkännande

Innan: mod.

Innan: nej såhär ska det väl inte vara ? - uppgivenhet, feghet



Innan: Gud vad söt jag var idag - hybris.



Och sen massa svängningar emellan och upp och ner igen och hit och dit, och nej det känns inte rätt och ja här ska jag vara.

Men det känns bättre än bara en känsla, som så brukar vara; trött. Även fast trött får vara med.

Fredag

Igår så gav jag en privatlektion och efter det vandrade jag runt ett tag på Stockholms gator i väntan på min(a) vän(ner). Medans jag går ner för Sveavägen och svänger upp mot Tegnérlunden så slås jag av demografin; blir otroligt positivt överaskad. Inte bara på skolan utan även på gatorna. Underbart.

Sen dinerade vi medelmåttlig sushi och fastänn mina ögon nästan faller ihop så lyckas jag ta mig genom hela filmen. Klysch-filmen #1 just nu: jag måste ju bejaka mitt österrikiska/tyska påbrå. Jag blev dock ack så ledsen när TillSchweiger&Co försvann; halva filmen var ju kvar och dem var ju sååååå snygga (om jag får uttrycka mig i sann fjortis). Den var värd 55 kronor, och jag skulle gladeligen betalt fullpris.

På vägen hem öste det ner. Mitt smink rann ner från mina ögon, det svarta vattnet samlades på min haka för att sen rinna vidare.

Idag ska jag enbart till skolan och sen är det helg. Då ska jag sova. Och sova.


Torsdag

Idag avancerades huvudnikningen till ett leende.

Om tre veckor räknar jag med ett hej.

Onsdag

Allt som jag ville skrivas känns som bortblåst. Mitt huvud är tomt och det är svårt att formulera meningar med betydelse: det blir bara ett enda idag gjorde jag det, sen åkte jag tunnelbana, sen gjorde jag det, åkte tunnelbana, kom hem, åkte tunnelbana, lyssnade, åkte tunnelbana, drack te.

Började tänkte på en mejlväxling ur ettan, det var lustiga tider då. Daredevil. K-babes. haha. Snöstorm.

Det är en skiftningens tid och som ett blad som man inte bläaddrat om till fullo står det kvar. Rätt så mysigt, aningen tröttsamt - men framförallt ingen konstant. Fastänn en konstant skulle vara välbehövd. Ju längre det går desto mer vandrar tankarna till; det var aldrig bestämt att hända, skulle aldrig ske. Det står helt enkelt inte i boken. Men det är så påtagligt. Så trött på att hoppas, glömma, ignorera, häva fram, leka. Blicken man känner, som stryker, som man följer upp ibland. Som alltid förändras. En helt nyfunnen medvetenhet.

Har hon färgat håret mörkt? Vinkvink, halvt leende genom tunnelbanefönstret, svänga 90 grader, motsatta hållet - nej jag vill inte föra en krystad konversation som kommer avstanna efter en hållplats.

Leende hit leende dit; hej jag heter Alexandra. hej jag heter - . Ropa upp namn, kolla på skyltar, se tusen nya ansikten. Få sig själv bedömd; hon är ung, hon är mullig, hon är söt, fnitter fnitter - var lite tysta nu - du var bra. Sen samtalades det om alla förmåner med att vara 18; och nej jag har inte tagit körkort, och nej jag röker inte (här ljuger jag), och nej nej nej. Vad interessant, på riktigt (?), kul! Hallon och smultron och fläder och jordgubbar och tomater och växthus under jorden. Gul jacka.

Och kvällen tillbringas med Vergelius och Auerbach. (efter jag i sann tonårsmaner städat mitt rum)


Tisdag

Idag jobbade jag. Det var ... interessant, om man vill uttrycka det så. En upptäckningsfärd genom tiden och en helt olik socioekonomisk miljö - ett socialt experiment, som jag lyckats undvika under alla de 12 åren av min utbildning; min tunnelbanestation till trots. "Stureplan, stureplan" och sen uttalade dem mitt okey, som du brukade göra. Det var ju inte det enda uttalsproblemet kan jag tillägga. Sen ljög jag och mitt (under?)medvetna gjorde ett jättekliv över vad man kan kalla acceptabelt.

För att följa upp detta experiment, som jag tjänar pengar på, åt jag fiskbullar. Det finns nog inget mer urtypiskt.

Telefonsamtalet som följde var av det längre slaget, jag kommer inte ihåg senast det var så långt - flerafleraflera månader sen. Jag kanske borde skriva till dig? Men allt är så skevt. Varför skriver inte du? Jojo, jag har hört dina teorier, dina filosofier (oj! dina). Men come on; egentligen borde jag ju inte bry mig. HAHA - som om.

Jag hoppas jag får sova imorgon. God Natt.

Tisdag

Det finns så mycket jag vill skriva om, så mycket jag vill visa, klistra in.

Varför? För att minnas.

Men vad är det då som stoppar mig? Att jag kommer se ner på det med avsmak. Hur kunde jag? Vad var jag då för person, hur kan man skriva något så banalt, prenatalt?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0