Torsdag





Det här är inte hållbart.

Torsdag

Och sen när jag ser på schemat blir jag ledsen och frustrerad. Så ska det ju inte behöva vara; så antingen måste jag göra något eller så måste jag...ja precis. 

Eller så dricker jag i sann existentialistisk, Sagan, anda.

Torsdag

Gud vad befriande det är att snacka skit och skratta. Det där med brista ut i skratt för torra små välplacerade skämt, klyschor som är gifta med verser, pucca-väskor och personer som hoppar över stolarna i mitten av lektionen. Brista ut i skratt då vi än en gång hamnat brevid varandra, förkjutet med en bänkrad tyvärr dock.

Wellwell jag orkar inte tvätta håret. Imorgon.

Onsdag

Idag orkar jag bara inte. Ska jag stanna hemma?

Tisdag

Dag2 i rad. Dröm; springa längs en kaj, inte kunna ta sig upp. Mer minns jag inte, känslan av förlamning är desto tydligare, att inte kunna stå upp trots att det inte finns några uppenbara, uppträder i variationen inte kunna gå uppför trappor. JAJA få se vad i natt innebär.

Och om imorgon innebär? Eller om det bara var önskan&inbilling eller om ingenting besvaras.

Måndag

Screw you. Och till lunch åt jag glass.

Måndag

Barn, Fly, springa, avgrund, hoppa, mörker, alle, ståtligt hus, röda byxor, vatten, hot


Och allt som allt hjälper det mig inte. Såklart. Men var det värt att vakna upp?

Kommer det kännas FUCK FUCK FUCK.



Söndag



Och kvällen spenderas i min nya leopardkofta (<3<3<3) med rött vin och the doors.

En av dem bästa söndagarna på länge.






1x.


Söndag

Igår låg jag däckad största delen av dagen. Sov fram till tio över tio för att sen ta tre timmar till. Sen läste jag faktis, det som jag måste läsa och som jag tyckte om. Decamerone, urklippet, var bra, något som jag ska läsa på riktigt sen, sen när jag har tid med det, efter jag har läst allt jag måste, vilket är nån gång i Januari/Februari.

Anledningen till att jag låg däckad var såklart en utekväll, då det ju inte är så att jag är sjuk, i den klassiska sjuk bemärkelsen i alla fall. Snabbvisit på tacky place, där vi tillbringade lika mycket tid i kön som väl inne. Sen tog vi oss till söder, där det redan var kö, trots att klockan var nånstans kring 11, vi var tidiga, ack så tidiga, men det var litet och nästan fullt anyways. Snygga bögar, billig öl (som jag kan dricka nu!! Vilket ju är bra, det enda som inte är bra med det är att jag föredrar att mitt hår luktar vin och rök istället för öl och rök), för många cigaretter, kattiga väsk-buddies, personer som jag känner genom personer, klyschor som inte är så smickrande som besannades, bra musik (tyckte jag i alla fall) och sådana människor jag vill umgås med, men inte gör. Sen gick vi hem, alldeles för tidigt. Fötterna gjorde ont, inte mina dock då jag valde converse, som såklart visade sig vara helrätt - thank god för söder ur den aspekten. Vår promenad som i vanligt fall skulle tagit tio minuter/en kvart blev dock uttänjd till en 2timmars session, med prat, tycka synd om sig själv och sällskap av sovande hemlösa. Classyclassy, men sådant behövs. Är nödvändigt.

Sen väntade vi, flyttade då vi inte ville bli spydda på och använde oss av gröna glittertoffsar.

En lyckad kväll.

Nu ska jag köpa ett minneskort, kanske några plagg och sen blir det nog en fika. Sol i alla fall, men I go back to black.


Fredag

Jag behöver dig just nu.

Eller föreställningen.





Och dig älskar jag, även om du inte är en p. .

Onsdag

Idag är en ytterst seg dag, kommer mig inte riktigt för att skriva på Medea, Gisle, Dante och Vergilius. Än mindre för att läsa den obligatoriska referenslitteraturen som jag inte ens har hemma. Inte heller för att ta min mammas kärra och gå och leta böcker, men det kanske får göras ändå, några borde jag i alla fall ta reda på, sen, efter jag har klippt mig. För det känner jag, för att fräsch upp mitt hår och lynne. Sen är det ju bra att jag lyckades jobba på rätt så flitigt igår.

Hur är du som person, egentligen?

Onsdag

Min dator har bestämt sig för att sega idag.

Underbart när man måste skriva uppsats. Kul!

Tisdag

Överdriver nog bara. Hoppas inte.

Pubertalt.

Så jag klär mig som en liten emo - classy. nej.

6-mal.

Överdrift. Precis.


Tisdag

Det börjar arta sig. Går framåt. Somnade med en klump igår och trodde aldrig att det skulle gå, men det verkar som om det visst går, som alltid. Att skriva ett svar på några frågor. Tog bort pressen att behöva vara bra, jättebra - sålänge jag inte får Fx (heeelt otillräckligt) eller F för den delen, är det väl okey. Typ, kanske i alla fall.

Men nu har jag nått ett energilåg. Kaaaaaaaaffee!


Söndag

Nej men det här går inte. God natt. 21.15.

Söndag

Samma tillfälle.

Nej jag vill inte se.

Söndag

Kan inte du bara? Klassiska könsroller och allt det där, liksom.

Stora delar av min tid tillbringar jag i min säng. Ty drömmar är det jag trivs med, och att tiden går snabbare. Nur noch 8mal schlafen, typ, inte för att det kommer hända något avgörande då, men jag vill känna. Känna lite till, lite till - även om det ibland känns för mycket. Men det känns, mycket, förmycket. Men det är positivt. Men samtidigt så produktlöst. Så tomt. Känslornas efterskall är så tomma, som om det bara vore inbillning, för vad annars kan det vara? Jag vill inte känna själv.

Tittar tillbaka här och inser att det mesta bara är svammel, allt är bara svammel. För jag tänker inte ge mig in på att beskriva. Det är överallt, kan inte låta bli att, bara en gång, bara en gång, bara en gång - det kan ju inte undgås att märkas.

Och inte ens ett namn finns, inte ens ett hej, inte ens någonting som skulle göra det på riktigt, som jag skulle kunna motivera med. För vem är dem idioterna som faller för ett yttre, inte kan man väl göra det? Inte ens det yttre kan jag motivera det här med, nej faktis inte - och det är hemskt (att säga så, tänka så, skriva så, det finns kvar). Motivationslöst.

Ingen naturlig ingång heller, oj jag blir så matt.
Men fortfarande - nur noch 8mal.

Söndag

Sen river jag upp sårskorpor och blodet börjar rinna. Inte läkt.

Detta i helt ometaforisk mening. Gross.

Söndag

5 på 5/6 veckor är bra. Det är bra. Det går framåt, långsamt javisst - men inte tillbaka. Speciellt med tanke på vissa eskapader på 1/2 veckor. Det är bra. Jag är bra. Jag kan.

Okey nu slutar jag med det här, skriver det på min spegel och är stolt.

Och ja ja det finns några uns ironi i det hela - men jag är bra.

HA HA!

tata.

Lördag

Apatisk.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0