Jag vaknar upp innan mobilen ringer, till minnet av drömmen om dig. Som jag inte känner, som jag inte kan föreställa mig påbörja en konversation med. Som jag inbillar mig speglingar av, vad är det med mig?

Öde öde öde, snälla?

Haha. Det här känns banalt, ytterst banalt. Eller det är fel ord. Jag vet inte vad jag ska klä på mig. Förtjust?