Vaknade en tjugo minuter innan mobilen ringde och var säker på att jag hade försovit mig. En blick på klockan lugnade och jag njöt av dvalan, då man bara ligger och inte måste vakna på riktigt. Kläder valde jag snabbt; helsvart. Det kändes som en sådan dag. Klickade runt på bloggar innan jag skulle äta frukost, fick det idiotiska infallet att ringa min telefonoperatör för att se var mitt gamla nummer är. Det slutade med att jag förtvivlat ringde upp min mamma och började gråta i luren. Charmigt. Den omsorgsfullt applicerade mascaran förvandlades till svarta sträck på kinderna och ögonfransarna hade klumpat ihop sig till antalet tre. Istället för att sminka av, göra nytt, bestämde jag mig för att helt enkelt kladda på mer.

 

Så det var dagen jag gick runt med tre ögonfransar på vardera öga.

 

Sen så lugnade jag mig och åt frukost, sent, då jag trodde att jag skulle få ge blod för första gången någonsin.  Hämtade upp Jeppe och tog mig till blodcentralen. Åt ett äpple, för man ska ju äta innan och sen befann jag mig på en brits där en sjuksköterska och en som skulle lära sig att bli det tryckte runt i mina armveck. Tryck på bollen. Mina kärl var för dåliga och jag fick i uppgift att styrketräna och återkomma om ett år om jag vill. Berättade om detta för den snälla receptionisten och hon sa att jag ändå fick välja en present. Jag var blygsam och sa att det behövde jag ju absolut inte få. ”Men det tycker jag.” Så jag fick med mig en bok om Slash, så där åttan/nian nostalgiskt. Strosade runt på Söder och bestämde mig för att inta min karga lunch i parken precis utanför Mosebacke. Latte och cigarett i solsken – välförtjänad klyscha. Tänkte på att lägga saker på minnet, ”ja det här borde jag ju anteckna”. Men det gjorde jag inte. Tog mig genom dem supermoderna spärrarna vid Slussen och befann mig på väg mot skolan. Välbekanta ansikten i rulltrappan iklädda i alltför töntiga nördglasögon. Underbart.

 

Sol och metro. Hej. Skugga och jag var inte den enda i helsvart. Eller jag vet ju inte om du satsade på färg under jackan, jag vet ju inte ens vad du heter. Hon är ju fulare BTW.

 

Minuterna gick och jag väntade på gruppen. Trodde att jag blivit dissad för andra gången – av samtliga medlemmar den här gången. Charmigt. Men sen droppade folk in. Prat prat prat och jag fick huvudverk. Personer som pratar högre än jag, på ett charmigt vis. Små leenden. Och jag vet inte. Är trött på att höra om Jante hela hela tiden. Den där Jante är inte så närvarande i Sverige som alla verkar påstå: get over it.

 

En timme där jag enbart fokuserade på någon annan, du är så fin! Samhälle&Miljö. Fast handslag. Sen åt jag hamburgare.

 

En förkortade version. Mindre detaljer. Jag drömde om att en råtta slog sig ner på min huvudkudde. Imorgon ska jag jobba.