Och sen tackade jag nej till en sista förenande akt och nu kommer allt som återstår förmodligen ske genom en indirekt blick på facebook. Och ja, även om allt blir lättare och inte hugger längre så är det ju ändå så synd. Kan ju upprepa "Und sag nur ein Wort, so wird meine Seele geheilt", lite fritt ur minnet sådär. Men det stämmer ju tyvärr fortfarande. But it aint gonna happen. Och allt jag ska göra är att andas och HÅLLA KÄFTEN. Som om jag skulle lyckas i dessa nostalgiska tider.

Nu ska jag skriva religion. Det är sååååå tråkigt!