Att gå i skolan är som att spatsera på ett minfält.

Hans flin där, dina rörelser rakt framför mig och ett undflyende leende, det patetiska med att försöka borra igenom någon med ögonen som redskap, det avklippta håret på andra sidan rummet, lukten som kommer och drämmer till, doften som inte går att tvätta bort och fortfarande är densamma, de blonda lockarna, isblå ögon, skrattet som ljudar, alltid en ton ifrån att vara äkta: förvillande likt.

Och allt man vill är att det ska smälla.