Jag har blivit blödig. I lördags trodde jag att det enbart var en biverkning av baksmällan: när jag fick kämpa för att hålla emot tårarna när jag såg på "Stockholm - Arlanda". Men även igår fick jag strida emot, vid en halvdålig amerikansk film som spelade enbart på klyschor, men var bra för det. "Där mitt hjärta finns" och Keira Knightly är ju för underbart vacker. Men tänk om det är en ihållande känsla av att vilja gråta, framför filmer...det går ju an hemma: men på bio - med smink på? Hjälp. Det var för den delen år sen jag var på bio.