Ibland tänker jag att jag redan haft min peak i livet. Att den bästa tiden var den när jag var i åldern 3 till kanske 7, dagis en bit in på första skolåret. Jag suger ut den söta melankolin ur den tiden som redan varit, som jag inte kan hitta bevis på att den var dålig, då jag inte minns mer än fragment. Det jag annars förlitar mig på är andras berättelser om en flicka med gyllene hår som var ytterst extrovert, rättvis, delade med sin syster och var relativ klipsk (enligt andras historier om slagfärdiga meningar). Det jag själv  minns är att  V. bodde i huset mittemot och hur jag kunde vinka till henne från vårat köksfönster att S. bodde kanske 5 minuter ifrån mig, 2 om man klättrade över staket - Söder idyll.

Men sen kommer jag alltid att tänka på underbara tider jag hafts som jag kan minnas. Utflykter med bilen till olika utflyktsmål, morgoncigaretter i sunkig Christiane F. miljö; alldeles för ung, ihopmixtrandet av gräs och andra vidrigheter som var trolldrycker, ätandet av smutsig snö då man önskade att också få bli sjuk och få en laptop i present, nätter som man sprang runt på stan på pratade om lax och gick på skansen dagen efter, ljuva sommarlovskvällar med alldeles för många och stora myggbett, sittandes på bänkar framför fontäner. Oväntade händelser man aldrig skulle räknat med skulle inträffa, inte med den personen. Människor som man aldrig trodde man skulle umgås med och sedan älskade.

Så även om jag kanske redan upplevt min höjdpunkt kommer det komma eftervärk - som efter födseln; i positiv bemärkelse. Minnen som man vårdar och kan återkalla känslan på, subjektiva sanningar, istället för att behöva förlita sig på andras. Subjektiva sanningar är underbara. Och det är därför - för känslan för eftervärken: och vem vet det kanske inte är eftervärk.
 
Barndomen i själv verkat kanske bara var läckandet av fostervattnet. Hittils har det varit väntande med värk emellan (värken symbolisernade de bra stunderna; då vi ju använder förlossningen som en positiv jämförelseterm). Efter värken kommer den riktiga födseln (höjdpunkten) sen efterverken, barndomen, ungdomen, vuxenskapet, ålderdomen, döden. Så enligt denna jämförelse är jag inte ens vid liv ännu. Vilket inte känns så dåligt än  - förlösas.