Det är säkert inbillning, jag kan inte undgå att skriva detta då jag måste bevisa, om än enbart för mig själv, att jag tänker rationellt samt att jag såklart garderar. Men jag kan inte negligera att börja tänka; när jag nästan glömde bort existansen. Jag kan inte heller lögna att det har tagit upp mycket av närliggande tankeverksamhet. Sålänge det inte blir som experiment Pröprö, där jag som tur inte var inblandad, kan jag få känna detta bitterljuva ett tag till. Ett litet. Allt jag egentligen vill är att lära känna. Prata. Se om det går att prata.