Jag bär den med mig fram och tillbaka varje dag, öppnar den inte. Flyttar över den till nattduksbordet med förhoppningen: kanske idag: på morgonen åker den ner i väskan igen, kanske nu, på vägen hem eller i håltimmen. Men jag kan inte förmå mig. Det jag gör istället är att plöja igenom elle, kalle anka och illustrerad vetenskap. När allt jag vill är att komma in igen.