Förfesterna brukar ju vara bättre än eventet. Så ikväll.

Jag är ingen gråtmild person. Brukar ändast böla när jag är väldigt arg, upprörd eller till väääääldigt romantiska (otfast barn och föräldrar involverade - sounds naughty och jääävligt äckligt - paradoxalt: it aint) scener i filmer/böcker. Dem första två utspelar sig med andra personen, den 3:dje inte alltid.

Men idag känner jag att gråta. För mig själv. Om mig själv. Bara faktumet att jag skriver detta borde få floderna att rinne. Men det gör det inte.

Sova. Gråta. Sova. Gråta. Imorgon/idag/2 veckor/10 månader sen/nu.