Jag funderar på vilken riktning jav vill ge. Om jag vill framstå som ironisk och bitter, artistisk, rolig, granskande, ärlig. Det är svårt det. Om jag vill fläkta ut allt och visa allt som alltid, eller om jag vill behålla en mystik, i den jag framställer mitt liv som underbart, ouppnobart och alldeles perfekt. För sanningen är att bådera är möjligt; det gäller bara att belysa och ställa i skuggan; som alltid. Det handlar om DKNY, tygpåse eller varför inte en fake LV-plånbok; för sanningen är att alla är möjliga. Men vem väljer jag att vara idag, och vem vill jag vara här?

Jag anser mig själv vara mer än tre bokstäver. Så det är svårt. Men det kanske är lättare att välja vara nån bokstav här; istället för hela alfabetet. Jag är inkonsekvent, brukar vara det, även om det är svårt att erkänna. Men jag är ingen konstant, jag är ett x förfallet i vanor och ett y. X ändras då och så; men följer samma y-väg. Y dikterar mitt x, men vad är y, vart leder y. Vad vill jag Y ska vara här. Vad ska y vara överhuvudtaget.

Snö snö snöstorm. Ethellein. Javisst. Nostalgin består lika länge som rosa importerat läppbalsam; men vem är jag att fördömma.

Glögg med Glitter. Glögg med Blåbärssmak.