Det var en gång en fåfäng häst, som inget mera ville, att spegla sig ack hela dan och i en spegel finna, en vän så vacker som hon var.



Men dagarna dom långa var och anletet detsamma. Ej guld och prunk gav henne det, hon mest behövde. Sökandet i spegelen förskjöts till littraturen.



Om Anna-Lena forskade, Kitty den kära vän, Lotta den förtrogene och Peggy med skratten. Å Wahnström denne gud, en hel värld henne gav. Men äventyren, dem, inte äkta var.