Bekännelser
Har bara läst bok 1, då det var den enda som stod på litteraturlistan. Men ska läsa hela, då när jag har tid. Liksom. Så det är ett bra omdömme!
Såhär skrev jag dock på min tenta om den:
"Komik är ett uttrycksmedel som kan användas medvetet men även omedvetet. Något som inte är bestämt att vara roligt, kan bli det utan författarens önskan. Rousseaus Bekännelser är ett utmärkt exempel på detta. Själva texten ska inte vara ett exempel på komik utan tärtom så ska den vara seriös, unik och blotta kärnan i den mänskliga existensen. Det går i den förromantiska andan som texten är skriven i. I kombination med fotnötterna blir verket dock till en slags komedi. Medans Rousseau hävdar att han inte utelämnar det minsta och till och med delar med sig av sina avvikande sexuella lysten så stämmer inte tidangivelserna eller vissa historier överens med det ”sanna”. Lögnerna i dessa småsaker gör att man börjar ifrågasätta hela textens sanningshalt och Rousseau framstår då som en bedragare och fjant med högtravat språk. Denna kontrast gör komik, även om författaren inte önskade det."