B O K

Helt okey, fin på sina ställen, tråkig på vissa andra. Gripande ibland och ibland vill man bara inte läsa då den suger. En skolbok.

- Nej, vet klockarn, då hade det aldrig gått. Det finns inte maken te barn. Det ör inte te å tönka, att en ska få'na te å tro på någe, som inte är vad det ger sej ut för å vara. (16)

- Ja, fortfor han, det är det enda, som det kommer an på. Om jag vore rik som Erik i Falla eller stark som Börje, som går här i breve på åkern och diktar, så betydde det ingenting mot å ha ett klappande hjärta i bröstet. (16)

Men ändå var det, som hade det lilla mjuka byltet blivit lagt i hans armar på nytt. Och hjärtat hade kommit i gång igen. Det slog med en fart, som om det hade stått stilla i åratal och behövde ta igen så mycket förlorad tid.

Med detsamma kände han, att nu var han utan skydd och värn.

Nu kom sorg, on nu kom längtan. Han såg dem som svarta skuggor borta under träden.

Han öppnade sina armar och bredde ur dem, och han fick ett lyckligt leende över ansiktet.

- Välkomna, välkomna, välkomna! Sa han. (65)