B O K

Alla pratar om Murakami. Eller man stöter på honom lite då och då, såklart jag blev nyfiken. Vem är han? Så jag öppnade min horisont och tittade bort från Europa och Amerika. (Flyga drake då? Men han bor ju i Amerika, genomsyrad av den amerikanska "kulturen", så det gills inte, inte riktigt). Så en Japan. Sputnikälskling sägs vara en av hans sämsta böcker, om inte den sämsta. Så jag är jävligt jävligt spänd på att läsa dem andra! För denna var underbar. Billigt studentliv, böcker, nudlar, telefonkiosker i mitten av natten, regn, grekiska ö världar, dyr parfym och vin såklart. Pariserhjul och cigaretter. Och sen mystiken. Undertonen. Och slutet. Och jag förtrollades.

Jag tänker bara ge början, för annars kommer det komma alldeles för mycket. Då jag, när jag väl börjat med att leta citat inte kunde sätta punkt. Inte visste vart. Då det fortsatte och fortsatte.

Den vår då Sumire var 22 år gammal blev hon kär för första gången i sitt liv. Det var en förälskelse så våldsam som en tornado som svepte fram över ett vidsträckt slättlandskap. En tornado som vräkte omkull allt i sin väg, kastade upp saker i luften, sanslöst slet sönder dem och krossade dem. En tornado som utan att förlora ett uns av sin kraft drog fram över oceanen, skoningslöst ödelade Angkor Wat , brände ner indisk skog och dess stackars tigerflockar, blev till en sandstorm i den persiska öknen och begravde en hel fästingstad i sand. En fullständigt monumental förälskelse. Föremålet för förälskelsen var sjutton år äldre än Sumire och gift. Dessutom var det en kvinna. Det var där allt började och (nästan) allt slutade. (7)