Spegelvänt.
"Vilken osynlig rullstol satt hon i?"
"Fixa tio svar. Lura Stig."
"Finns något mer än jag?"
"Men om man nu livnärde sig på lycka, vad skulle då komma ut i andra änden när man sket? Olycka?"
" - Gud vad skönt att du har så kalla fötter!
-Men det jobbigaste är nog att inte tänka så, att föreställa sej att man är den enda människan i hela universum. Det är rätt skönt. Man känner sej lite lat och trött. Eller som när man druckit en bärsa. Det jobbigaste är att gå in eller ut.
-Hur?
- Att gå in och ut. Ut eller in i sej själv eller vad det heter. Man kan ju inte sitta och glo jämt. I plugget. När man är med nån. När man inte får vara ifred. Det värsta är när man inte får vara ifred.
- Som nu?
- Nej inte som nu. Nu vill jag inte vara ifred. Jag skulle bli skitlessen om du gick härifrån.
- Fast jag stör dej?
- Du stör mej inte.
- Jag försöker ju få dig att prata. Fast du egentligen inte vill.
- Jo jag vill.
- Varför?
- Det känns skönt.
- För att du kan lita på mig?
- Ja.
- Hur vet du det?
- Det känns.
- Var?
- I hela kroppen.
- Var mest?
- I pitten om du vill veta det.
- Det är väl inget att skämmas för. Hade det varit finare om du hade sagt hjärtat? Eller hjärnan? Eller i bröstet? Eller portvinstån?"
" - Varför är det värre om man har ihjäl tie människor? Varför är det värre än om man dödare än? Om de inte känner varann alltså.
- Jag förstår inte riktigt...
- Jo man kan ju bara uppleva sin egen död. Inte andras. Man lider inte när andra dör. I alla fall inte om man inte är med. Eller känner dom. Eller vet om dem. Man kan ju inte lida åt varandra liksom...
- Kanske inte nej.
- Varför är det då värre om et dör hundra än om det dör fem?
- Det blir ju väldigt många fler som sörjer.
- Vad gör det? Dom sörjer ju bara den dom kände. Inte dom andra nittinie."
Kommentarer
Trackback
