Lo-li-ta Nabokov
Min ytterst fotogeniska mor dog i en underlig olycka (picknick, blixt) (14)
Är det inte möjligt att den hemliga skälvningen som jag stal från dem inte påverkade deras framtid i den värld av smidesjärn där orsak och verkan flätas och korsas. (29)
Som jag älskar denna trädgård [inget utropstecken i hennes ton]. Är den inte gudomlig i solen [inget frågetecken heller] (74)
Ska vi ta med oss ljusen och sätta oss en stund på piazzan eller bill ni lägga är och vårda den där tanden?
Vårda den där tanden. (86)
För att hålla henne på gott humör måste jag framlägga en illustrerad katalog över dem, prydligt uppradade i enlighet med reglerna för de amerikanske annonser där skolbarn uppvisas i en välavvägt rasfördelning med en - endast en, men så söt det bara går - chokladfärgad och rundögd liten pojke nästan i mitten av första raden. (108)
På en del motell hade instruktioner klistrats upp ovanför toaletten (på vars behållare handdukarna låg ohygieniskt staplade) som uppmanade gästerna att inte kasta skräp, ölburkar, kartonger eller dödfödda barn i skålen; andra uppvisade särskilda inglasade upplysningar som "Saker att göra" (exempelvis ridning: "Ofta ser man ryttare återvända längs Main Street efter en romantisk månskensritt" "Ofta klockan tre på morgonen", fnös oromantiska Lo.) (196)
Att tänka sig att hon i valet mellan en hamburgare och en humburgare - utan undantag, och med iskall precision - valde det förra. (224)
[...] eller jämte andra bilister och deras barn tigande stirrade på en kvaddad blodstänkt bil med en ung kvinnas sko liggande i diket (Lo då vi körde vidare: "Det var exakt den sortens mockasin som jag försökte beskriva för den där idioten i affären") [...] (235)
Snörvlande kunde han fundera i över tio minuters tid - och därefter göra ett förlorande drag. (245)
Ett miljöombyte är den traditionella villfarelse som dödsdömda älskare - och lungor - klamrar sig fast vid. (323)
