B O K

"
Sedan satt vi på Café Madeleine i timtal, stan påtårar, rökte Gitanes eller Camel och läste tummade exemplar av Sartres "Äcklet" , Camus "Främlingen", Kafkas "Processen", Gides "Falskmyntarna", Genets "Tjuvens dagbok", Sandemoses "En främling korsar sitt spår" och Herman Hesses "Stäppvargen".
Framför allt läste vi Hermann Hesses "Stäppvargen". Böckerna hittade bi på antikvariat. Kläderna på Myrorna. På skivtallriken snurrade Lou Reed och David Bowie köpta på Skivbörsen.

Redan som 18-åringar sa vi att det var bättre förr. Och vi hade rätt. Det var bättre förr, innan kraven och förväntningarna infann sig, förödmjukelserna, nederlagen och den stora förvirringen - så vi kväver oss med Star Wars och Hotel California. Utan syre blir hjärnan tom.

Så mycket för ett liv i fara. Take a walk on the wilde side. När Anna ska vara riktigt äventyrlig röker hon en cigarett och skrämmer upp sig med att tobak lär vara mer beroendeframkallande än heroin, så praktiskt taget är hon ju heroinist.
- Jag feströker ibland. Jag vet att jag inte borde, men det är halva tjusningen. Och om jag röker, när jag druckit ett glas vin eller så, ställer jag mig på en pall vod spisen och blåser ut röken upp i fläkten. Bekvämt är det ju inte, men man måste tänka på barnen. Det måste man ju.

Man ska vara rädd om gammla vänner, brukar han säga. Vilket betyder att man ska vara rädd för nya.
"

Stäppvargen lyser klart och tydligt igenom. Hela förtvivlan. En bra bok, som får en att tänka att man kanske borde börja konkurrera. Pöbeln förstår förmodligen inte. I ingen av de 20 recesionerna jag läst tog någon upp Stäppvargen. Jag ska titta om DN skrivit något.