Idioten
Den känns lite som en Chicklitt bok, försatt i gamla Ryssland. Det vill säga, upplägget är lite som det, eller kanske som Tantsnusk utan snusk. Men spetsad med anmärkningsvärda citat, iakttagelser, porträtt, tankar osv. Det som kanske de flesta Chicklitt böckerna saknar. Sen är det fina sättningar av skiljetecken och debatter. En trevlig bok. Som är bättre, i bemärkelsen läsvärd, men inte en av de bästa (förutom vissa stycken som skulle kunna räknas till de bästa - men den är för lång för att dessa stycken skulle väga upp helt och hållet.)
En liten rättelse (28Februari2009): Vissa stycken kommer man att tänka på långt efter, så den är nog lite bättre en skrivit innan. Som Napoleon stycket. 
22/23: Om dödstraff och mord
Marie får inte glömmas
Tvärtom är hjärnan ytterst aktiv och arbetar antagligen för högtryck som en maskin i full gång; jag föreställer mig att der är alla möjliga tankar som korsar sig i huvudet, bara oavslutade och kanske också löjliga och ovidkommande tankar: "Den där mannen tittar på mig - han har en vårta i pannan, nedersta knappen på bödelns rock är rostig" ... och hela tiden vet han allt och kommer ihåg allt; en sådan där punkt finns det som man aldrig kan glömma och man kan inte svimma och kring den där punkten rör sig och kretsar allting. (63)
Det är embarras de richesse. (139) (Svårighet att välja på grund av (alltför) många goda möjligheter.
Marlinskijs stil (152)
Känns det bittert, säg? Du borde skratta som jag, fortsatte Nastasia Filippovna - två stora tårar glänste på hennes kinder. (164)
Det vänliga leendet gick inte alls ihop med hans ansiktsutryck just då, det var son om någonting hade brustit i detta leende och Parfjon var liksom inte alls i stånd att limma ihop det, hur mycket han än ansträngde sig. (197)
"Än sen då, om det är en sjukdom? Vad spelar det för roll om denna anspänning är onormal, om själva resultatet, om den där ögonblickliga känslan som man kan erinra sig och analysera, när man återfått hälsan, ter sig som högsta grad av harmoni och skönhet och ger en oerhörd och hittills oanad känsla av fullkomlighet, välbefinnande, inre frid och ett hängivet uppgående under andaktsfull bön i livets högsta syntes?" (216)
Kontemplativ (217) - typ tyst bön
"Men man ger sig inte ut i vattnet utan att ta reda på vadstället först, anmärkte Aglaja. (231)
Han brukade alltid själv säga att man inte ska gå lös på stolarna. (243)
Men han brukade alltid tala sådär skämtsamt även om allvarliga ting att det var omöjligt att ta honom riktigt på allvar, i synnerhet när han inte själv ville att man skulle göra det. (243)
Men kom ihåg: vi kräver det, men ber inte om det. Kräver det, ber inte om det! ... (257)
Lebedjev skruvade sig igen, började fnittra, vred sina händer, och till sist nös han kraftigt också, men kom sig fortfarande inte för med att säga någonting.
Det ligger något i luften, det är som en fladdermus, som bådar olycka, och jag är rädd, jag är rädd!... (302)
"Med gyllene knappar ska du gå, och generalsrang ska du nå!" (310)
I själva verket är det bara den som är originell, med andra ord orolig och besvärlig, som aldrig blir general i vårt land. (310)
Men det var otvivelaktigt så att hennes bekymmer och farhågor beträffande den egna familjen var ogrundade och att hon låtit obetydliga småsaker få rent löjliga proportioner; men har du en vårta på näsan eller i pannan, så inbillar du dig gärna att alla bara tittar på den där vårtan gör sig löjliga över den och dömer dig efter den, även om du har upptäckt Amerika. (312)
Hur ska man då kunna förklara det, enligt din mening, i synnerhet som hälften är höljt i dunkel, inte existerar, ungefär som månskenet ... eller andra spöksyner. (339)
Podkoljosin är som typ kanske överdriven men ingalunda en orimlig figur. Man behöver bara tänka på hur många intelligenta och omdömesgilla personer som efter att genom Gogol ha stiftat med Podkoljosin börjat upptäcka att tiotals och hundratals av vänner och bekanta är rysligt lika Podokoljosin, de visste bara inte att det var namnet på det. (437)
Om att vara "som alla andra) 438/439: YTTERST INTERESSANT
