B O K

Förvillelser

 En ruta stod öppen. Den salta vårluften spelade in och spände ut röken från cigaretterna till ett luftigt nät, vars slingrande och sköra maskor lyste i solstrimman med nästan kejsarblå färg. (24)

Fru Arvidson hade varit vacker som ung; nu på äldre år hade hon fått en påfallande likhet med Karl X Gustav. (45)

Fru Wensch var klädd i gyllengrått siden och djupt dekolleterad. Mortimer kikade hastigt ned i hennes barm med en likgiltig blick av samma art som den, med vilken en turist betraktar ett landskap, som han sett någon gång för längesedan, och i vilket han upplevat en eller annan betydelselös episod. (47)

Hans ande hade härdats i ensamheten. Hans hemliga dröm var en tillvaro bland några få närstående, på vilka han kunde slösa sin ömhet för att sedan med så mycket lättare hjärta kunna spruta den övriga världen i ansiktet sitt bleka och bitande förakt. (50)

Om han kunde somna, och någon ville skjuta honom medan han sov...Han började få en svag misstanke om att det i grund och botten kanske icke var någon så enkel sak som han hade trott att själv hålla revolvern stadigt och trycka av och skjuta en blykula genom sitt eget huvud. (163)

Preludier

Ur Glömskan, 1892

Fröken Hall, 1893

Margot, 1893

 -Solen är nämligen sannare och framför allt mera aktuell. Den hyllar det nya, det friska, det närvarande, det som vi också måste hylla för att inte bli efter ... om det också kostar på ibland. Mor det gamla och förgångna är den obarmhärtig; den kallar ett gammalt ruckel för ett gammalt ruckel rätt och slätt. - - - Månen däremot ... Månen är en upprorsmakare. Han hyllar de fördrivna skönhetsdynastierna. Han kommer oss att tänka på den musik som hänförde oss i vår första ungdom och som vi skrattar åt nu, eller som vi ha glömt; på röster, som har tystnat; på smekningar under vilka vi ha ryst någon gång för länge sedan ... (226)

 -Det är ju en vacker tröst. "En tröst för tigerhjärtan." (230)

Med Strömmen, 1898

Det var en kris, under vilken hela hans varelse skakades om likt en vätska i en medikamentflaska: vad som nyss legat på ytan sjönk nu till botten.

  Och bottensatsen steg upp. (247)

Han, Gabriel Mortimer, kunde icke låta sig nöja med den motbjudande ragu på lycka, med vilken förskäraren vid livets bord trodde sig kunna fodra honom såväl som de andra. (257)

På tre dygn hade han inte sovit. Hans tanke hade under dessa sista dagar förföljt ett enda mål: hur skulle han göra slut på denna ändlösa parantes, med som brutit sönder meningen i hans liv? (261)

Historietter

Tuschritningen, 1897

Nattvardens sakrament, 1897

Sotarfrun, 1895

Det finns människor, som icke äro samvetslösa, men som aldrig av sig själva falla på den idén, att de ha gjort något oriktigt. Det kan hända, att en karl med blanka knappar i rocken slår dem på axeln och ber dem följa med: då vaknar samvetet. (284)

Pälsen, 1897

Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen ha skaffat mig en päls på kredit. Den skulle ha stärkt mitt självförtroende och höjt mig i människornas aktning. Man kan inte betala så små honorar år en doktor i päls som åt en doktor i vanlig överrock med uppslitna knapphål. (288)

Skuggan, 1898

Spleen, 1897

En kopp te, 1897

Kronärtskockan, 1897

Syndens lögn, 1897

Duggregnet, 1897

Historieläraren, 1894

Gycklaren, 1898

Kanhända kommer han så småningom förvandla sitt undantag till ett paradigma, efter vilket andra försöka böja sig som beskedligt regelbundet verb. (334)

Att döda, 1897

En herrelös hund, 1894