B O K

Hela boken är egentligen som ett stort träffsäkert citat, men tyvärr skyddar upphovsrättslagen från att jag lägger upp hela underverker, som egentligen bara var till för brödfödan. Men det spelar ju ingen roll. här kommer några godbitar iallafall.

"
Jag kände mig mycket lugn och mycket tom, så som ögat i en virvelstorm måste känna sig, när det långsamt rör sig framåt mitt i det omgivande tumultet. (7)

(...) och jag känner mig klumpig och dum som en person i en biroll. (14)

Sedan började han tala om att a är lika med acceleration och t är lika med tid och plötsligt hade han klottrat bokstäver och siffror och likhetstecken över hela svarta tavlan så det stod stilla i huvudet på mig. (39)

Visseligen hade jag fått stort A i fysik, men jag var panikslagen. Fysik gjorde mig sjuk hela tiden medan jag läste det. Vad jag inte stod ut med var att allt krymptes ner till bokstäver och siffror. (39)

Jag såg mig omkring på raderna av hänryckta små huvuden med samma silversken fram och samma svarta skugga bak, och de såg ut som ingenting mer eller mindre än en massa dumma pundhuvuden.
Jag var fruktansvärt nära att kräkas. (46)

De här samtalen som jag förde i tankarna började vanligtvis precis som de samtal jag verkligen hade haft med Buddy, men de slutade med att jag gav honom svar på tal i ganska starka ordalag, istället för att bara sitta där och säga: "Jag antar det." (60)

Jag kände mig som en kapplöpningshäst i en värld utan kapplöpningsbanor eller som en stjärna i collegefotboll som plötsligen konfronterades med Wall Street och eb strikt kontorskostym, hans glansdagar har krympt ihop till en liten guldpokal på spishyllan med ingraverat datum, som datum på en gravsten.
  Jag såg mitt liv grena ut sig framför mig som det gröna fikonträdet i novellen.
  Som ett moget mörklila fikon blinkade och vinkade en underbar framtid från spetsen på varje gren. Ett fikon var en man och ett lyckligt hem och barn, och ett annat fikon var en berömd poet och ett annat fikon var eb lysande universitetslärare, och ett annat fikon var Ee Gee, den fantastiska redaktören, och ett annat fikon var Europa och Afrika och Sydamerika, och ett annat fikon var Constatin och Sokrates och Attila och en samling älskare med underliga namn och ovanliga yrken, och ett annat fikon var en medlem i det olympiska damlaget, och bortom och ovan alla de här fikonen fanns många fler fikon som jag inte kunde urskilja.
  Jag såg mig själv sitta där stammen delade sig på fikonträdet, i färd med att svälta ihjäl bara för att jag inte kunde bestämma mig för vilket fikonen jag skulle välja. Jag ville ha vartenda ett, men att välja ett betydde att jag skulle förlora alla de andra, och, medan jag satt där, oförmögen att besluta mig, började fikonen skrumpna och mörkna, och, ett efter ett, föll de till marken vid mina fötter. (81)

Det var en av anledningarna till att jag aldrig ville gifta mig. Det sista jag önskade mig var oändlig trygghet och att vara den plats som pilen skjuts iväg från. Jag ville ha ombyte och spänning och jag ville skjuta iväg åt alla håll själv, som de färgade pilarna i en fjärde juli-raket. (88)

Jag började inse varför kvinnohatare kan få kvinnor att framstå som idioter. Kvinnohatare var som gudar: osårbara och proppfulla med makt. De nedsteg plötsligt, och sedan försvann de. Man kunde aldrig fånga dem. (112)

  Sedan visste jag vad det var för fel.
  Jag behövde erfarenhet.
  Hur skulle jag kunna skriva om livet när jag aldrig hade haft en kärlekshistoria eller fått barn eller ens sett någon dö? (126)

Jag såg åren i mitt liv utplacerade längs en väg som telefonstolpar, ihoppkopplade med telefonledningar. Jag räknade en, två, tre ... nitton telefonstolpar, och sedan dinglade telefonledningen i luften, och hur jag än försökte kunde jag inte se en enda stolpe bortom den nittonde. (128)

Nu när jag hade blivit konstig verkade det som jag drog till mig rena, snygga människor. (138)

För den som sitter i glaskupan, tom och stel som ett dött spädbarn, är världen själv den onda drömmen. (242)