B O K

På en fårsnaggad kulle under en grupp almar åt vi jordgubbarna och drack vinet - det smakade, som Sebastian lovat, underbart tillsammans - och vi tände tjocka turkiska cigaretter och låg på rygg, Sebastian med ögonen på lövverket över oss, jag med mina på hans profil, medans den blågråa cigarettröken i den vindlösa stillheten steg upp mot de blågröna skuggorna under lövvalvet, doften av fin tobak blandades med alla sommarens vällukter omkring oss, och ångorna av det söta, guldskimmrande vinet tycktes lyfta oss en fingerbredd över grässlänten ich hålla oss svävande.
 - Här skulle man gräva ner en kruka guld, sade Sebastian. Jag skulle vilja gräva ner någonting dyrbart och vackert på varje ställe, där jag har varit lycklig, och sen, när jag blev gammal och ful och olycklig, så kunde jag komma tillbaka och gräva upp det och minnas. (29/30)

Jag hade mer än de flesta av mina kamrater, när jag låg vid Oxford, och jag har det bestämda intrycket att ingen annanstans i världen och vid ingen annan tidpunkt i livet betyder några hundra pund till eller ifrån så mycket som just då för ens ställning och popularitet. Jag funderar på att ge dig sexhundra, sade min far och snörvlade lätt, som han brukade göra när han var road, men så tänkte jag att om prefekten fick veta om det, så skulle han kunna ta det som en avsiktlig ohövlighet. Alltså ger jag dig femhundrafemtio. (30/31)

Du ska ha antingen högsta eller lägsta betyget. Ingenting däremellan har något värde. Den tid du använder på att skaffa dig ett bra mellanbetyg är bortkastad. (31)

Aloysius

Hon är romersk katolik, så hon kan inte få skilsmässa - vill väl inte förresten. Man kan uppnå vad som helst med pengar i Rom, och de är kolossalt rika. (46)

Et in Arcadia ego

- Det gör mig ont , Jasper, sade jag. Naturligtvis måste det vara mycket tråkigt för dig, men jag råkar tycka om det här förfärliga gänget. Jag tycker om att dricka mig full till lunch, och fast jag ännu inte har gjort av med dubbelt så mycket som mitt underhåll, så kommer jag säkert göra det innan terminen är slut. Jag brukar dricka ett glas champagne så här dags. Vill du göra mig sällskap? (47)

Det är i varje fall tänktbart, men jag skulle knappast tro sannolikt, ty upprorsandans heta flöden trängdes upp ur kokande djup, utan att möta motstånd från några solida jordlager, och sköt upp i solskenet - där de svalnade ångorna bildade en regnbåge - med en kraft, som klippan själv inte skulle kunnat hejda. (48/49)

- . . . Det är ett litet, skyggt vin som en gasell.
- Som ett litet skogstroll
- Ett litet spräckligt ett i en grön gobeläng.
- . . . Och det här är ett vist gammalt vin.
- En profet i en grotta.
- . . . Och det här är ett pärlhalsband om en vit hals.
- Som en svan.
- Som den sista enhörningen. (85/86)

- Tycker du verkligen att vi ska dricka oss fulla varenda kväll?
frågade Sebastian en morgon.
-Ja, jag tror det.
- Det tror jag också. (86)

På Brideshead fanns alltid en italiensk sockerbagare, ändå tills min far tog befälet. Han engagerade en österrikare, och det betydde en stor förbättring. (100)

Jag var ingen dumbom, jag var gammal nog att begripa att hon gjort ett försök att muta mig och ung nog att ha funnit denna erfarenhet angenäm. (137)

"Sebastian, contra mundum" (139)

Ska han nödvändigt vara full jämt, så kan han väl ge sig av till Kenya eller något annat ställe, där det inte spelar någon roll.
- Varför gör det mindre att en människa är olycklig i Kenya än någon annanstans?
- Gör dig inte dummare än du är, Charles. Du förstår fullkomligt. (163)

- Jag har alltid avskytt jakt, sade hon, därför att den tycks framkalla någonting grovt och ohyfsat hos annars fina och kultiverade människor. Jag vet inte vad det beror på, men i samma ögonblick de kommer i kostymen och upp på en häst, så blir de som en samling preussare. Och så skrytsamma efteråt. För de kvällar jag har suttit vid middagsbord. fullkommligt bestört över att se män och kvinnorsom jag känner förvandlade till halvimbecilla, egenkära, monomana tölpar!....och ändå, vet du - det måtte vara någonting nedärvt sedan sekler - så är mitt hjärta riktigt lätt i dag vid tanken att Sebastian är ute tillsammans med dem. "Allt är i grund och botten väl med honom", säger jag för mig själv, "han har ridit ut på jakt" - nästan som om det vore svaret på en bön. (164)

- Det ligger ingenting orätt i att kroppsligen vara en ruin. Man har inga moraliska förpliktelser att bli generalpostdirektör eller idrottstränare eller att kunna promenera femton kilometer om dagen vid åtti års ålder. (165)

- Jag kan bara hoppas att jag blir kallad.
- Det vet jag inte vad det betyder.
- Det betyder att man får blir nunna.
(....)
- En vacker dag blir du kär, sade jag.
- O, det hoppas jag inte. Du, tror du jag skulle kunna få en till av de där bedåriska marängerna? (219/220)

Men allt eftersom åren gick, började jag till min sorg känna hur något gått förlorat som jag erfarit i salongen på Marchmain House och även någon enstak gång sedan, intensiteten, den fullständiga avskildheten och tron att inte alltsammans gjordes av min hand - med andra ord inspirationen. (224)

Men trots denna isolering och denna långa vistelse i en fjärran värld förblev jag oförändrad, alltjämt samma lilla del av mitt jag som låtsades vara en hel människa. (226)

Quomodo sedet sola civitas.

- Älskling, hur kan det komma sig att kärleken kommer mig att avsky alla människor? Den anses ju ha precis motsatt verkan. Jag tycker det känns som om alla människor, och Gud med, hade sammansvurit sig mot oss. (271)

- Ibland, sade Julia, tycker jag det förflutna och framtiden tränger på så hårt från ömse håll, att det inte alls blir plats för nuet. (274)

"För en timme sen", tänkte jag, "därute i den mörka vrån i buxbomshäcken, grät hon som om hjärtat skulle brista, därför att hennes Gud var död; nu diskuterar hon frågan om vilket som är lämpligare för Beryls barn, skolrummet eller gammla rökrummet." (284)

- Hjärtat, något långt, långt ord i hjärtat. Han dör av ett långt ord. (313)

quomodo sedet sola civitas. Fåfängligheternas fåfänglighet, allt är fåfänglighet. (341)