Dorian
Det är synnerligen dumt av er, för det finns bara en sak i världen som är värre än att bli omtalad, och det är att inte bli det. (8)
Det vilar ett olycksöde over alla särpräglade varelser, de fysiskt och intellektuell rikt utrustade, sanna slags olycksöde som tiderna igenom likt spårhundar tycks ha följt kungarnas stapplande steg. Det är bättre att inte sticka av mot hopen. De fula och de dumma har det bäst här i världen. De kan sitta där i ro och begapa spektaklet. Om de inte vet något om seger, så är de också besparade nederlagets pina. De lever som vi alla borde leva, i trygg enfald, likgiltiga, sorglösa. De gör ingen förnär och råkar heller inte i elände genom andras förvållande. Du med din rikedom och rang, Harry, jag med min intelligens och mitt konstnärskap - vad det nu kan vara värt - och Dorian Gray med sin skönhet - vi ska alla få lida för vad gudarna har skänkt oss, lida fruktansvärt. (9)
Du är en högst egendomlig krumelur. Du säger aldrig ett ord med minsta moral i och gör aldrig en handling med minsta omoral i. Din cynism är helt enkelt en pose. (10)
Enda sättet att bli fri från en frestelse är att ge efter för den. Motstå den, och själen blir sjuk av trånad efter det ni själv har förbjudit den, av begär efter det som vedervärdiga lagar har gjort vedervärdigt och olagligt. (22)
De tycktes kunna ge gestalt åt det formlösa, de hade en makt som inte var mindre underbar än violens och lutans. Fanns det något verkligare än ord? (22)
Ack, när ni har förlorat skönheten, ler ni inte längre ... Många säger att skönheten endast är en ytlig företeelse. Mycket möjligt. Men så ytlig som tanken är den ändå inte. För mig är skönheten undret över alla under. Det är bara grunda, ytliga människor som inte bedömer tingen efter apparitionen. Livets verkliga mystik är det synliga, inte det osynliga ... (25)
Ungdomen varar en kort tid bara - en mycket kort tid. De enklaste små ängsblommor vissnar men blommar igen. Guldregnet blir lika gyllengult nästa juni som idag. Om en månad lyser klematisrankans violetta stjärnor, och år efter år kommer de att glimma mot bladverkets gröna nattdunkel. Men ungdom får vi aldrig igen. Våra lemmar styvnar, våra sinnen slappas. Vi urartar och förvandlas till hemska marionetter, förföljda av de spöklika minnena av lidelser som vi skyggat för och underbara frestelser som vi inte haft mod att ge efter för. Ungdom! Ungdom! Det finns ingenting på jorden som kan jämföras med ungdomen! (25)
- Min kära vän, människor som älskar ändats en gång i livet är det verkligt ytliga. Vad de kallar trohet kallar jag brist på fantasi eller vanemässig lättja. Trohet är för känslolivet detsamma som konsekvens är för det intellektuella livet - helt enkelt en bankruttförklaring. Trohet! Jag ska en dag ta och analysera det begreppet. Det ligger något av äganderättsbegär i det. Det finns så mycket vi gärna skulle kasta bort om vi inte var rädda att andra skulle plocka upp det. Men jag ska inte avbryta dig. Fortsätt med din historia. (48)
Det var en vulgär och prålig inrättning, dekorerad som en tredjeklassens bröllopstårta. (48)
I konst och politik har våra förfäder alltid orätt. (48)
De enda konstnärer hag känner som personligen är trevliga är dåliga konstnärer. Goda konstnärer existerar allenast i sin konst och är således fullkomligt ointressanta i sig själva. En stor poet, en verkligt stor poet, är den mest prosaiska av alla varelser. Men mindre betydande skalder är fascinerande. Ju sämre deras vers är, dess pittoreskare ser de ut. Bara det faktum att en man har fått en bok med dåliga sonetter tryckt, gör honom oemotståndlig. Han lever den poesi som han inte kan skriva. De andra skriver den poesi som de inte vågar förverkliga. (54)
Priset kunde aldrig bli för högt för en stark upplevelse. (55)
Lord Henry undrade om det någonsin skulle lyckas oss att utveckla psykologin till en så fulländad och exakt vetenskap att varje liten källådra i vårt inre liv blir uppenbarad. Som det nu var missförstod vi alltid oss själva och förstod sällan andra. Erfarenheten hade inte något egenvärde ur etisk synpunkt. Den var snarare ett namn på våra misstag. Moralisterna hade i regel ansett erfarenheten ha ett slags manande och varnande uppgift, tillskrivit den en viss etisk betydelse vid karaktärsdaningen och prisat den som en vägvisare på livets stig. Men erfarenheten var ingen drivande kraft.
Den var lika litet en aktiv orsak som samvetet självt. Allt vad den verkligen bevisade var att vår framtid skulle bli absolut lik vårt förflutna och att de synder vi en gång begått med avsky skulle vi upprepa många gånger med stor fröjd. (56)
Barn börjar med att älska sina föräldrar, när de blir äldre dömer de dem någon gång förlåter de dem. (63)
•- Gifta sig är väl knappast något man kan göra då och då, Harry.
·- Utom i Amerika, svarade lord Henry långsamt. (68)
·- Å, hon är mer än bra - hon är vacker, mumlade lord Henry och läppjade på ett glas vermouth med pomerans. (69)
Och osjälviska människor är så förfärligt färglösa. De saknar individualitet. (69)
Dessutom är alla erfarenheter värdefulla, och vad man än har emot äktenskapet så är det i varje fall en erfarenhet. (69)
Optimismen baserar sig på ren skräck. Vi anser oss storsinta då vi tillskriver vår nästa de dygder som sannolikt kan bli till gagn för oss själva. Vi prisar bankiren för att kunna överskrida vårt konto. Vi finner goda egenskaper hos stråtrövaren i hopp om att jan skall skona vår börs. Jag menar att allt vad jag säger och har det största förakt för optimismen. Ett förstört liv! (70)
Att tvingas att harmoniera med andra skapar dissonans. (73)
Cigaretten är den fullkoligaste typen av fullkomlig njutning. Den är utsökt i sin smak och lämnar en helt otillfredsställd. (74)
Dorian Gray betraktade henne med sina vackra ögon och hans finskurna mun krökte sig i överlägset förakt. Det ligger alltid något löjeväckande i känslorna hos dem som man har upphört att älska. Sibyl Vane föreföll honom orimligt melodramatisk. Hennes tårar och suckar enerverade honom. (81)
Det ligger en stor njutning i självanklagelser. När vi anklagar oss själva får vi en känsla av att ingen annan har rätt att klandra oss. Det är bikten, inte prästen som ger oss absolution. (88)
Naturligtvis hade du behandlat henne vänligt. Man kan alltid vara vänlig mot dem man inte bryr sig om. (91)
Själva kardinaldygderna kan inte ursäkta halvkalla kötträtter, som Lord Henry vid ett tillfälle anmärkte. (127)
·- Det som dött dröjer sig ofta kvar - är ibland svårt att bli av med, Alan. Mannen däruppe går inte sin väg. Han sitter vid bordet - med böjt huvud och utsträckta armar. (151)
Klockans tickande på spiselhyllan tycktes dela sönder tiden i atomer av kval, var och en alltför ohygglig att uthärda. (152)
En frän lukt av salpetersyra fyllde rummet. Gestalten som hade suttit vid bordet var borta. (154)
Synd bara att man så ofta måste betala flera gånger för ett enda fel. Oupphörligt måste man betala. I sina affärer med människor avslutade ödet aldrig sina räkenskaper. (168)
- Du flirtar oförsvarligt med honom, sade Lord Henry till sin kusin. Det är bäst du aktar dig. Han är mycket farlig
- Vore han inte det så blev det ingen drabbning.
- Greker mot greker alltså?
- Jag är på trojanernas sida. De kämpade för en kvinna.
- De led nederlag.
- Det finns värre saker än nederlag, svarade hon.
- Jag ska skriva upp det ikväll.
- Vad?
- Att bränt barn älskar elden.
- Jag är inte ens svedd. Mina vingar är orörda.
- Du använder dem till flykt.
- Mannamodet har övergått till oss kvinnor. Det har nyhetens behag för oss.
- Du har en rival därvidlag.
- Vem då? (175)
För att återfå min ungdom skulle jag göra vad som helst - utom gymnastisera, gå upp tidigt om mornarna eller leva ett anständigt liv. Ungdom! Det finns ingen som kan jämföras med den. (191)
