Anteckningar från källarhålet
Källarhålet
Det gör ont i min stackars lever - nå, så låt det föra ännu mer ont. (9)
Förut hade jag en tjänst men den har jag inte längre. Jag var en ond och elak tjänsteman. Jag var ohövlig och fann stort nöje i att vara det. Jag tog ju inga mutor så jag var tvungen att kompensera mig på något sätt. (9)
Jag ljög av ondska och av elakhet. Det var bara på skämt som jag gjorde sådär mot de rättsökande och mot officeren - i själva verket kunde jag aldrig förmå mig till att bli riktigt ond. (10)
Ju mer medveten jag blev om det goda och om allt det där "sköna och upphöjda", desto djupare sjönk jag ner i min dy och desto mer benägen blev jag att fastna i denna dy för gott. (14)
Jag tänkte ut spännande äventyr åt mig själv, diktade ihop mitt liv för att på något sätt få del av livet. (26)
Men vad kan man göra år det, om det nu råkar vara så att varje klok människas omedelbara och enda predestination är just pladdret, det vill säga ett medvetet ösande från tomrum till tomrum. (28)
Varifrån har de hämtat denna sin bestämde föreställning att människan absolut måste vilja vara förnuftig och nyttig? (37)
Ty vad är det för roligt med att vilja enligt en tabell. (38)
Och må vara att den ljuger - men den lever. (40)
Enformighet? Jodå, låt gå för enformighet också - man slåss och slåss, man slåss nu, man slogs då, man slåss sedan, medge att enformigheten står en upp till halsen! (42)
Och just detta element, sin fantasi och sina drömmar, sin futtigaste dumhet, detta vill hon till varje pris behålla, i det enda syftet att bekräfta inför sig själv (och detta är absolut livsviktigt) att människor är människor och inte pianotangenter, på vilka naturlagarna egenhändigt spelar under det växande hotet att få dem så under sina fingrars våld att ingenting utom tabellerna återstår för dem att vilja. (43)
Ack, mitt herrskap, vad blir det för sorts egen vilja när tabeller och aritmetik kommer med i spelet, när det enda som gäller är att två gånger två är lika med fyra? Två gånger två blir även utan min vilja lika med fyra. Och det kallar ni fri vilja! (44)
Och, för att tala rent ut, hur kan ni vara så absolut säkra på att det alltid och i grund och botten är det värsta för människan att till varje pris undvika att gå emot det som anses vara hennes verkliga och normala nytta, garanterad och ledd i bevis av förnuft och aritmetiken, och att detta är en lag som gäller hela mänskligheten? (45)
Kan det inte vara så att skälet till att hon älskar förödelsen och kaos (och det är ju obestridligt att hon ibland gör det) är att hon själv känner en instinktiv rädsla för att nå fram till målet och fullborde det byggnadsverk hon är i färd med att skapa? (46)
Med anledning av den blöta snön
Det var ett rent martyrium, en ständig, outhärdlig förnedring, som i min föreställning växte från en känsla till en konstant och oförblommerad insikt om att jag var en fluga inför alla dessa tjusiga människor, en vidrig, smutsig fluga - visserligen klokare än de, mer bildad än de, ädelmodigare än de, det var ju självklart - men dock en fluga, som vek åt sidan för dem alla, förnedrades av alla dem och kränktes av dem alla. (70)
Men tror ni verkligen, blandade sig Ferfitjkin arrogant och häftigt i samtalet, likt en oförskämd lakej som skroderar över sin herres många medaljer, tror ni verkligen att Zverkov kommer låta oss ensamma betala? (84)
Det var en grymhet som var så konstlad, så klart förnuftsfabricerad, så medvetet arrangerad, så boklig, att jag själv inte stod ut med den ens ett ögonblick - först störtade jag bort i ett hörn för att slipa se och sedan kastade jag mig i skam och förtvivlan efter Liza. (159)
Men nu är det nog; jag vill inte skriva mer "från källarhålet"...
DETTA är upplysningsvis ännu inte slutet på denna paradoxalists "anteckningar". Han kunde inte motstå frestelsen att fortsätta sitt skrivande. Men vi tycker också att det kan vara lämpligt att sluta här. (163)