Kårnulf was here - Josefine Adolfsson
Det som inte syns, det finns inte. Det man inte pratar om, det är sådant som skaver och det som skaver är inte bra.
Jag och min kusin Simon brukar prata om det där. Vi pratar om det som skaver. Vi härmar Alice. Vi går runt alldeles stela i kroppen och gör hummande ljud precis som hon gör. Vi hummar: "Inte, inte röra mormors saker, hum, hum, hum, inte röra mormors saker, hum, hum, hum", och då känns allting plötsligt så enkelt. (20)
Jag och Anna kan knappt prata med varandra. Kårnulf är vårt kodnamn som vi ropar, klottrar, ristar och målar över hela stan. Vu är på väg åt olika håll fast vi försöker förtränga det. Vi är lika desperata efter att höra ihop, men ingen av oss vet längre hur vi ska bära oss åt. (75)
Hon får ett eget rum på det lästa hemmet och stannar där i ett år. Ida äter, röker och tittar på tv. Hon spelar kort och tärning och börjar med heroin. (95)
På Boston blev hon bekant med Sara Eriksson. Danbanor och hamnkvarter besökes flitigare och flitigare och efter en månad måste Brita sluta på fabriken, då hon ej vaknade om morgonarna. (100)
Jag lyckas nästan komma ända hem. Kurar ihop mig utanför porten till min trappuppgång som ligger precis brevid porrklubben Studio Anna. Jag ligger där som en liten boll och ropar på människor som går förbi: "Snälla hjälp mig, snälla snälla hjälp!" Efter en halvtimme vågar sig en tjej i min egen ålder fram. (110)
Jag tassar ner för trapporna till festvåningen, går iväg och visslar in en taxi hem till psyket från Stureplan. (126)
Jag tänker på Slavenka. Slavenka som såg allt hon inte skulle se och som dessutom pratade om det. Det var hon som hittade den försvunna marockanska femåringen, inlindad i en svart, blank plastsopsäck bland grovsoporna på grannbakgården. (132)
Ett öga rött - Jonas Hassan Khemiri
"Det som händer med en människa som går utan jobb månad efter månad, år ut och år in. Man skrumpnar. Man förmultnar som en gammal frukt. Man blir ingenting och sen...sen dör man." (51)
Och pappa satt där med sedelbunten på bordet och hans skratt fyllde hela restaurangen och skrattet var varmaste varma, så långt man kan komma från lärarskratten eller rastrumsskratten eller allt annat som är falskt och svidande. Det här är skrattet som gör allting mjukt och jag skrattar också, tillsammans vi sitter där på värsta lyxrestaurangen mitt i city och gapskrattar och det är son mär man var liten och det kanske hade varit lite jidder med kompis, du vet, någon spelar mangas och man själv vill inte fitta ur och sen det blir knas, slagsmål tills ingen orkar mer och efteråt luften är trist och sen någon pruttar och det är värsta höga prutten som båda hör och då båda två försöker tillsammans skratta till max, aldrig sluta skratta för båda ska känna att man egentligen är bästa kompisar fortfarande, och man skrattar för det känns som man ska gå i två trasiga bitar om man inte fortsätter och allting runt omkring blir extra roligt för man vill visa hur bra kompisar man är egentligen. (Fast den andra killen kanske precis sa något som stack in under naglarna och gjorde allt till kallaste frost ändå man skrattar.) (117)
George Orwell: Nere för räkning i Paris och London
En diet på bröd och margarin tillhandahåller, i viss utsträckning, sitt eget smärtstillande medel.(18)
Och det finns en annan känsla som är till stor tröst i fattigdomen. Jag tror att var och en som haft ont om pengar har upplevt den. Det är en känsla av lättnad, nästan glädje över att veta, att man själv till slut är på allvar utslagen. Man har så ofta talat om att vara under isen - tja, här är man nu under den, man har kommit dit, och man står ut med det. Det förtar en hel del ängslan.(18)
Jag har givit kypare dricks, och jag har fått dricks av kypare.(22)
I stort sätt verkade de två timmar, då man var fulländat och våldsamt lycklig, värda den därpå följande huvudvärken.(83)
