B O K

Den påminner om Wir Kinder vom Bahnhof Zoo, under dess bästa stycken. Men sen känns den samtidigt för klagande, för Emo. Det som Christiane F. skildrar objektivt, nästintill skrämmande känslokallt görs inte här. Boken blir tjatig, jobbig, onödig - men vi vissa ställen bra. Eller kanske till och med bättre, the doors var ju me lixom. Men jag vet inte, ibland ville jag läsa för alltid ibland att den bara skulle vara över. Men nja. Svagt. Väl godkänt minus. Typ.

HE HE: enda citatet är de som inte är skrivna av författaren. Bra omdöme.

När kärlek är äkta genomborrar den sklettet och varar tills haven torkar ut och klipporna smulas sönder, ända tills döden. Är det inte alltis de passionerade som dödar?

När kärlek är äkta har den ingen ände eller slut och ibland skadar den inte bara andra utan också sig själv. För det mesta skadar den sig själv.

Gu Long, ur Passionerade krigare, känslolöst svärd

(183)

Muren

Det skulle finnas personer som man skulle känt annorlunda för nu. Till exempel Ramon Gris. Men tillsammans med Tom och Juan kände jag mig ensam. För resten så tyckte jag att det var bättre så; tillsammans med Ramon skulle jag kanske känt självmedlidande. Men just då var jag ohyggligt hård, och det ville jag vara i fortsättningen också. (14)

Jag var sårad i min stolthet: under ett dygn hade jag levt tillsammans med Tom, jag hade lyssnat på honom, jag hade talat med honom och jag visste att vi inte hade någonting gemensamt. Och nu liknade vi varandra som tvillingbröder bara för att vi skulle dö tillsammans. (15)

"På kyrkogården!"

Allt gick runt för mig och jag återfann mig själv när jag satt på marken och skrattade så våldsamt att jag fick tårar i ögonen. (25)

Rummet

"Det finns en mur mellan dig och mig. Jag ser dig, jag talat till dig, men du är på andra sidan. Vad är det som hindrar att vi älskar varandra? Det tycks ha varit lättare förr i världen. I Hamburg." (46)

Herostratos

"Jag vet vad du menar", sade han. "Han hette Herostratos. Han ville bli ryktbar och kunde inte hitta på något bättre än att sätta eld på templet i Efesos, som var ett av världens sju underverk. "

"Vad hette arkitekten som hade byggt det där templet då?"

"Det kommer jag inte ihåg", erkände han, "jag tror inte ens man vet vad han hette,"

"Verkligen inte? Men du kommer ihåg Herostratos. Han räknade inte så galet i alla fall." (61)

Ni älskar också människans kött, hennes sätt att verka skadeskjuten och ändå försöka gå, som om det var hon som uppfann konsten att gå vid varje steg hon tar, och hennes berömda blick som de vilda djuren inte kunna uthärda. (62)

Jag stoppade in de hundratvå breven i hundratvå kuvert och på kuverten skrev jag adressen på hundratvå franska författare. Sedan lade jag allihop i en låda i mitt bord tillika med sex böcker frimärken. (64)

Varför ska jag döda alla dessa människor som redan är döda, och jag kände lust att skratta. En hund kom fram och vädrade kring fötterna på mig. (68)

Intimitet

Han älskar mig, men han älskar inte mina inälvor, om man skulle visa honom min blindtarm  i en burk, så skulle han inte känna igen den, han fingrar på mig jämt och samt, men om man satte burken i handen på honom så skulle han ingenting känns invärtes hans skulle inte tänka "den är hennes "; man borde kunna älska allt hos en person, matsrupen och levern och inälvorna. (73)

Man gör aldrig, aldrig vad man vill, man drivs till det. (101)

En ledares barndom

Det var lustigt därför att alla människor låtsades. Pappa och mamma låtsades vara pappa och mamma; mamma låtsades bli ängslig därför att hennes lilla hjärta åt så lite, pappa låtsades läsa tidningen och då och då skakade han fingret framför näsan på Lucien och sade: "Jaja dig, gubbe lilla!" Och Lucien låtsades också, men till slut visste han inte riktigt vad det var han låtsades. Lekte han föräldralös? Eller lekte han att han var Lucien? Han tittade på karaffinen. (109)

Kyrkoherden hade ett huvud som såg ut som ett hallon med ett strå på varje upphöjning. (111)

Från den dagen förstod Lucien att han inte älskade sin mamma. Han kände sig inte brottslig, men han var så vänlig som möjligt, ty han förstod att man hela livet måste låtsas som om man älskade sina föräldrar, i annat fall var man en elak liten gosse. (112)

Lucien tänkte på att martyr på grekiska betyder "vittne". Han var alltför sensibel för att bli en ledare men inte för att bli martyr. (127)

"Han har velat ta livet av sig."

"Ja, för tusan", sade Bergére, "det hoppas jag verkligen." (135)